Det måste ha varit den där notisen i DN som fick mig att drömma om Tommy Blom. Det stod att han var död men i drömmen var han ung, stark och göteborgskt trevlig. Han gjorde inga profetiska uttalanden om sin tid som Svensk popstjärna förr i tiden eller om hel massa år då han var expopstjärna.
I modern tid hörde jag honom ibland DJ:a i Vinyl på Närradion. Han lät som om det blivit en hel del sena nätter och stämman var liksom brun av Nikotin. Klämkäckt kanske man kunde kalla hans tilltal, en sorts gladprat som döljer en svår smärta och en besvikelse över att livet inte blev bättre än det blev.
När jag var 13-14 år och bodde i Gävle träffade jag min första Groupie. Hon satt i kassan i den Livsmedelsbutik där jag var verksam som springschas.
Under kafferasten underhöll hon mig, jag var nog en bra publik, med berättelser om de relationer hon haft, samtliga av sexuell karaktär, med så gott som samtliga i banden Hep Stars, Shanes och Tages.
”Det får inte komma ut att jag legat med Tages” underströk hon med menande blick och fimpade sin cigarett. Jag fattade inte vad det var för hemligt med det men under alla dessa år har jag tigit.
Nu kan det sägas. Tommy Blom var också där.