Lunchar med Nicke Reutercrona på Formosa. Det är buffé och exakt klockan 12.00 störtar svultna kontorsanställda in som en utlösning. Trekvart senare är stället tomt.
Vi pratar om våra PSA-värden, våra barn, fruar och Nicke menar att slutet är nära.
”Vad menar du?” undrar jag medan jag kastar in en trave Vårrullar och ett nystan starkt kryddade äggnudlar i gapet.
”Medan 400 000 svenskar följde slutdebatten kring EU-valet satt 700 000 och kollade på Kändisar som bakar i TV4.”
När vi går ut, kramas och tar avsked på trottoaren står de svettig servitriserna och svalkar sig i den snåla vinden över Kornhamnstorg.
Felix möter upp och vi går längs Drottninggatan, Hötorget och vid den hysteriskt larmiga Sveavägen till Stadsbiblioteket. När dörren sluts bakom oss är det mumlande tyst som i en Katedral av kunskap.
”Tänk” funderar Felix ”Om alla dessa böcker komprimerades till ett piller och någon kommer fram med detta på en silverbricka tillsammans med ett glas vatten.”
Lånar en novellsamling av Raymond Carver ”Där jag ringer ifrån”, som Stanley rekommenderade, Murakamis senaste och några till.
Där ifrån är det inte långt till Applebutiken och en flicka vi servicedisken tar emot min telefon vars högtalare slutat fungera.
Vi sitter som på en Vårdcentral och väntar på att hon ska göra något med telefonen i ett inre rum. Under tiden störtar det fram den ene Macanvändaren efter den andre. De presenterar, snacksaliga som tjackpundare sina dataproblem för killen bakom disken. Det finns hemskt många problem med det tekniska, den saken är klar, och det kan jag själv, med min trasiga telefon, intyga.
Det är då Greven ringer på Felix telefon. Han sitter i skiten:
”Jag satt på T-banan och meckade en snus då kärringen bredvid mig stötte till mig med armbågen och snuset for på golvet.” Förra gången hade han ”Råkat” tappa sin dosa i en golvbrunn.
Köper sålunda en dosa och gömmer den i tvättmaskinen och när han kommer hem leker vi ”Fågel, fisk eller mittemellan.”