Linda på World Class reder upp min Spotifysituation. De har gjort något slags förändring så att deras App blivit ännu mer svårtillgänglig för synskadade men Linda klarar biffen. Det blir extra kraft i rodden när jag kan lyssna på Greatful Dead, Hives, Thin Lizzy och Richard Thompson.För att inte tala om Mothers of Invention, Doors, Neil Young, Clash och Bob Dylan.
Emma Sjösten och jag
”Vad lyssnar du på?” undrar Emma.
”Det är lite smått och gott ur Farfars Psykedeliska Rockhylla. Vad gillar du för musik själv?”
”Bruce Springsteen” säger hon utan att veka och marken mullrar under mina fötter. Den karlen är ju till och med något äldre än ja. Vad är det för fel på ungdomen nu för tiden?
Jag drämmer till med en riktig partyreplik:
”Jag var på hans konsert på Ullevi 1985, den gången arenan sprack.”
”Det var under ”Twist and Shout”vilket han alltid berättar under sina besök här” säger Emma, född -91.
Det är i det läget jag förvandlas till rockfarfar och berättar om den konserten:
Jag hade fått i uppdrag av Jan-Erik Sundkvist på P3 att skildra en bussresa med Springsteenfans som, laddade med en ofantlig mängs ölkassar, reste med buss från Hudiksvall i Hälsingland till Göteborg. Min bandspelare var stor som en Mikrovågsugn men betydligt tyngre.
När vi kommit fram och jag tagit mig förbi alla avspärrningar hjälpte ett par flyhänta tjejer mig att klippa ihop banden till sändningsbara stumpar som skulle stoppas in i Jan-Eriks direktsändning från den ännu tomma arenan.
Henrik Schyffert, brådmogen och energisk ungdomspraktikant på sisådär en 17 år, gav bort hela bunten med SR-T-shirts till några söta flickor och fick en avhyvling som hette duga av Jan-Erik.
När konserten drog igång blev det ett skapligt hålligång och jag råkade ha en flaska Tequila i väskan. Stod tillsammans med Kajsa Grytt, från ”Tant Strul”, på pressläktaren, diggade och delade på det Mexikanska Eldvattnet.
Rum var bokat på Park Aveny och då även Springsteen och bandet bodde där var det sjudubbla polisringar runt hotellet. Det var ett helvete att komma in men när de såg min gigantiska SR-märkta bandspelare förstod de att även jag hörde till.
Annefrid Lyngstad stod vi portierdisken och klagade högljutt över något, Ulf Lundell låg stupfull under pianot i baren och Björn Borg gjorde Helikoptern , eller var det verkligen så, allt var ju som i en galen dimma, för några städerskor. Jag fick ett rum i samma korridor som den numera avlidna saxofonisten Clarence Clemons. Han var väldigt stor och hans fru var så snygg att hon kunde ha vunnit Miss Universum.
Allt var mycket annorlunda mot den vardag jag hade i Vattlång. Där slaktade jag får, odlade morötter och matade höns. Händerna på täcket.
Högst uppe i hotellet bodde själva Springsteen och jag vet inte om han fick Posttraumatiskt stressyndrom efter giget men han blev visst väldigt nervklen och började göra kaffeved av möblemanget i sin svit.
”Tråkar jag ut er?” frågar jag Emma och Linda.
Linda Jensen, jag och Johanna Freiij
”Onej då, det är intressant att höra” säger de i kör och jag känner mig som en Professor vilken föreläser om Vulkaner på Borneo.
Ja jävlar i det snuset, det var tider det.
”Thin Lizzy”, det trodde man inte… Heder!