KATTASTROFER

När jag arbetar med ”Ring P1” påminns jag ständigt om den perspektivförskjutning som innebär att en sticka i det egna fingret många gånger är värre än ett jordskred i Afghanistan.

Dessutom är jag med rasande fart på väg att bli en debil och inte så litet fnoskig  Kattgubbe. Ukraina må koka av inre spänningar men var är min katt?

TullaMaja kom igår och med sig hade hon sin katt Sira. Rufus och Sira nosade på varandra och de slog väl inga lyckovolter och började spela Kattmemory.

Det tycktes gå som en kattskälvning, osynligt förstås, genom byn och plötsligt krävde grannens katt att få komma in och det samtidigt som en stor röd katt svansade omkring på gården.

Rufus, den introverte eleganten, försvann ut och var sedan omöjlig att få in. Så snart jag ropade på Rufus kastade sig grannens svarta katt på dörren och ville in.

Ja, det var en ren Kattastrof.

Var ute senast 04.00 i morse och ropade men kammade noll.

Medan allt detta hände lyssnade vi på Pos och Mymlans ”Norrlandspodden” Po var vältalig och rar medan Mymlan var munter. dock fick hon inte så många sylar i luften.  De ringade liksom in sitt eget program och det ska bli kul att höra fortsättningen.

Innan Melodifestivalen  hann vi också  lyssna på en otrolig intervju som SR Dalarna gjort med en representant för det nynazistiska Svenskarnas Parti.

Tjurskallen som blev utfrågad hade ingen koll på någonting och om Greven är lika tafflig när han idag gör Nationella prov i Matte blir jag riktigt orolig.

Intervjun hade redan  sent på eftermiddagen blivit delad över 27.000 gånger och visst är ”Samtalet” en thriller.

När jag vaknar har TullaMaja tagit sin katt och åkt. Rufus står på mitt bröst och spinner. Han kryper ned under täcket och faller i den hemkomnes sömn.

Själv pluggar jag in öronmusslorna för att lyssna  på riksdagsdebatten och njuta av en ledig dag från ”Ring P1” Imorgon är det full rulle igen. En och annan Kattastrof, kanske, vad vet jag?