KOKA TORSK

Pratar med Jullan. Hon är i Sydney, Australien, och det låter, via Skype, som om hon  är i rummet intill.

Hon berättar att hon inte har någon nyckel till sin bostad och att hon måste klättra längs en brandtrappa för att komma hem. Jag ser bilden av hur min dotter förvandlats till ”Spindelkvinnan” som okänslig för höjdskräck svingar sig mellan Sydneys skyskrapor.

”Du bloggar inte så mycket” säger hon.

”Man skriver väl bara om man verkligen har något att berätta om?” Hon instämmer och jag tänker på att Greven sparkade en fotboll så illa igår att den blåste ut en ruta på Gammelhuset. Munblåst glas åt helvete.

Drömde om att jag gick till en Stjärnterapeut för att prata om blindångest men han hade ingen lust. Han ville inte boka någon ny tid och efter mig på patientstolen kom en stor och tjock orkesterledare. Han hade opererat sig till kvinna och suckade så tungt som om all världens sorger låg på hans axlar.

Vaknade och gick raka vägen in till Greven och skällde ut honom. Det var det utslagna fönstret, dammsugningen, en bortslarvad väska på tåget och samtal som borde ringas för att han ska få sommarjobb.

Ingenting av det där är så mycket  att berätta om.

Säger att det börjar droppa in lite uppdrag som kommer att föra mig till Politikerveckan i Almedalen. Sedan talar vi om Radio, ”Energy”, ”Rix”, ”Mix Megapol” och tyvärr en hel del P3, och att det är trist när de sitter i en Studio och skrattar åt sina egna skämt. Hon säger att hon kokar pasta.

Berättar att Rufus nobbade en burk ”Sheba” men tyckte mycket om den torskfilé jag just kokade.

Livet kan vara så mycket: Från att fasadklättra till att koka kattorsk.

Pratar med Felix om att jag aldrig kommer ihåg namnet på det där bandet, vad det nu heter. Det är först när jag tänker att huvudmannen är gängad med Lena Sundström, henne glömmer jag aldrig, som namnet dyker upp: ”Bo Kaspers”.

Felix menar att jag förmodligen börjar bli senil och jag kan inte annat än att hålla med.

Det finns andra saker jag hela tiden glömmer men jag minns inte vilka.