Sitter framför brasan efter middagen och en sak som är trevlig med att bo på Fjällhotell är att man träffar och pratar med människor av alla sorter. Alla och alla. Arbetarklassen är inte representerad men medelklassen, de flesta, och uppåt är här.
Colette, som är organisationskonsult låter undslippa sig, medan hon petar filéstrimlor ur tänderna, i en anda av vinrelaterad ärlighet att detta ställe mest liknar ett vandrarhem. Något bohemiskt om man så får säga. Sängarna är hårda men stämningen är mycket god.
En äldre dam, kan det vara en mormor som är barnvakt till sina barnbarn och som kommer från öfre Östermalm tänker tillbaka på det politiska 1900-talet: ”De sa ju att allt bara blev bättre och bättre med ”Såssarna” men jag förlorade min kammarjungfru.”
En annan berättar om vad som är äkta Djursholm och inte. Där finns en Konsumbutik som precis som den i Gamla Stan inbillar sig att den är en delikatessaffär, och i den tillhörande bageridelen har alltid gamla Djursholmare köpt sina tårtor.
Nu har ”Gateau” öppnat och till dess flashiga konditori går nyrika och uppkomlingar för att handla fikabröd.
Riktiga Djursholmsbor går till Konsum.
En man från byn berättar att det på detta ställe, där vi just nu befinner oss, rådde en annorlunda ordning på 40- och 50-talet. Då hade det inte chanserat till den nivellering som råder idag: Varje dag klockan 15.00 badade hotelldirektören bastu med prominenta gäster. De drack Konjak och hade det trivsamt.
Det var tider det. Nu är alla kattor grå, kallar varandra för du och pratar om vad som helst.
Du är då ute och rör på dig för jämnan tror jag. Det är väl kul. Det är stimulerande också. Intressanta iakttagelser som vi får ta del av. Tack Täppas!
Underbart berättat. Tack Täppas!