Under ohyggliga strapatser ger sig Greven och jag oss iväg på 3,5 km-spåret. Vinden piskar så att granarna bockar och niger. Vi susar fram genom landskapet, han syntolkar backar och kurvor men plötsligt utstöter min färdkamrat en radda kötteder. Det osar svavel när han improviserande som en besjälad Spoken Wordpoet rabblar könsdelar från såväl människa som djur och blandar dessutom av bara farten in kränkningar av en rad etniska minoriteter. Han faller med ett brak och jag tappar fotfästet och störtar ut i geografin.
Sitter nedkörd med huvudet före i blötsnön och sprattlar med benen. ”Gick det bra?” undrar en man med en ton av gnällig pessimism. Det låter som om han egentligen undrar förväntansfullt om jag har ett enda helt revben kvar.
”Är du från Örebro?” frågar jag medan jag spottar snö.
”Hörs det?” Medan han drar upp mig och kopplar loss mina skidor passerar mitt liv i revy.
Det har varit både socker och salt. Hårda dagar såväl som riktigt fina stunder.
Den gravade rödingen igår kväll var väl inte mycket att skriva hem om. Den var som blöta Vingummin med fisksmak och Greven skyfflade diskret över sin ranson till min tallrik.
”Smakade det bra?”
Tänk om servitrisen också kommit från Närke. Då hade samma fråga haft undertexten: ”Det här smakade väl inget vidare?”
Nej, kanske det men vi ger inte upp för det. .
Täppas, du är vardagens och obygdens främste nutidspoet. Ännu ett kongenialt höjdarnummer. Man njuter och ler. / Janne i Sumpan
Jag du, örebroarna har sina kvaliter, skall inte nämna vilka. Kurt kanske skall vistas lite mer på söder så han får en mer vårdat språk även när det svallar över.
Antar att vädret är lite blandat där uppe när det kanske till och med är plusgrader och blåser. Jag har som sagt lagt skidorna på hyllan detta år, nu är det cykel som gäller.
Kanske Kurt kör med till mallis, påskafton för 8 dagar hård cykling, 70-120 kilometer per dag, i sol och kortbyxor.