I barskrapade Februari går Felix och jag längs Västerlånggatan, förbi Riksdagshuset och hela Drottninggatan bort mot Ture Sventons gamla kvarter. Vi släpar varsin jättekasse, han en av papper och jag en av armerad plast, proppfulla med Ljudböcker som jag ska kränga till Antikvariat August i Strindberghuset.
Redan i början av den långa promenaden händer det som inte får ske. Felix papperskasse rämnar och han står i en lavin av Ljudböcker. Skit också.
Det är då Godheten kommer spankulerande: 3 olika förbipasserande erbjuder plastkassar som de fiskat upp ur sina fickor. Den här Världen kan inte vara så genomrutten trots allt.
Via Antikvariatet och med pengar på fickan äter vi Kebabtallrik strax intill Stadsbiblioteket och går sedan in för att lyssna på Hanna Hellquist. Både Felix och jag älskar Hanna, hennes krönikor i DN, boken ”Karlstad Zoologiska” och hennes medverkan i p3:s ”Morgonpasset”.
Hon talar om och pratar med en tjej från Biblioteket om Françoise Sagan och på så vis blir det både ett porträtt av den franska författarinnan men givetvis mest av Hanna själv. Hon tar plats och det med en godmodig Värmländsk självklarhet. När hon får frågan om vem hon skriver för svarar hon att det är någon som hon skulle kunna ligga med. Den kultiverade publiken skrockar:
”Ja se Hanna Hellquist, hon är inte riktigt klok.”
Och tur är väl det.