HJÄRNTVÄTT

Lördag morgon i Gamla Stan och jag har inte haft en sådan helvetisk post-konsert-tinnitus sedan”Blue Cheer” spelade på Konserthuset, tror det var, -68.

”Wooden Shjips”, det ska stavas så,  kommer från Kalifornien, har mycket skägg och spelade på Kägelbanan under Mosebacke Torg igår kväll.  Hjärnan  känns som om den vore en tand  utborrad inför rotfyllning. Det är tomt och bara surret från borren  finns kvar.

Det var min svåger Erik, hans kollega Anna-Lena, Eriks polare Anders, en kille till  och två Skånskor. Bandet lade ut en veritabel bombmatta av trummor, bas, klaviatur och ylande gitarrer. Det gick inte att streta emot, det var bara att ta emot, överlämna sig åt flodvågen av underbart oväsen och uppgå i den stora orgiastiska Ljudtårtan.

Det fanns  inget bättre sätt att vädra ut skallen efter två veckor med ”Ring P1”.

Vi gungade som lyckligt sjögräs, svettades ymnigt och stornjöt. Anna-Lena målade upp bilden av klaviaturspelaren och jag ”såg” en korsning mellan  Göran Greider, en Torsk med öppen mun och en professor med ögonen bulnande av galenskap.

Enda minuset var att jag tappade/någon snodde min fina Stetsonkeps, den jag fick i Julklapp av H. Tinnitusen kan jag leva med.