”En rätt mesig vecka” sammanfattar min vän J den gångna ”Ring P1”-perioden.
Kanske det, tänker jag och minns att Lotte igår fredag, var överlycklig och gav sändningen toppbetyg.
En sak ska man vara klar över och det är att varje person hör med sina öron och utifrån sitt eget humör. På så vis har alla rätt.
Vad tycker jag själv? Men det spelar ju ingen roll och en programledare för ”Ring P” får inte ha några egna åsikter. Samtidigt som många menar att jag är skapligt ”tyckmycken”.
H och Greven kommer med tåget och ikväll blir det pannkakstårta när Greven, den lilla plutten, fyller 16.
Lördag morgon och jag hoppar inte upp ur sängen som ett nyrostat bröd. Ingen sändning och ingen radiostudio att uppsöka. Vilodag och jag läser/lyssnar på Lena Anderssons krönika i DN. Hon hoppar mellan Stenmarks slalomutrustning, Aristoteles och själva varat. Upptäcker att jag inte begriper. Är jag ett ensamt och obildat dumhuvud som inte fattar eller är det fler som inte förstår men som ändå känner sig puttra i det mentala smöret då de läser Lena Andersson?
När det gäller sexbeskrivningar är hon i vilket fall föredömligt karg. Hon skriver i sin senaste bok ”Egenmäktigt förfarande”, ”förenas i köttet” och det är inga problem att göra sig bilder.
När Bengt Olsson i sin senaste bok skriver om Swingers blir han väldigt explicit och det samma gäller Lars von Triers film ”Nymphomaniac”. Ingen detalj lämnas obeskriven. De borde lära av Hjalmar Söderbergs ”Den allvarsamma leken” där erotiken är lika levande som odetaljerad.
Hurra för fantasin men oavsett det längtar jag efter att gå på ”Nymphomaniac” och få den syntolkad.
Huset och ögonblicket exploderar i ett alarmerande illvrål. Har H sågat av sig ena benet eller hittat ett huggormsbo i skafferiet?
Nej, hon har stoppat sin iPhone i tvättmaskinen. Efter en hemsk väntan på att maskinen ska öppna sitt magnetlås visar det sig att det var falskt alarm.
Så skönt och helgen kan masa sig vidare i godan ro.
”Lördag morgon och jag hoppar inte upp ur sängen som ett nyrostat bröd”. Vilken skön mening, den gillade jag lite extra.
Hjalmar Söderberg menar du kanske?
Så ska det naturligtvis vara.
Ja fy vad den är bra; ”Den allvarsamma leken” och övht Hjalmar Söderberg!
Lena Andersson skriver ibland så man förstår och har förståelse för andra gånger verkar det vara något insnärjt i hennes hjärna som måste ut men hon själv vet inte vad. Och inte vi heller.
Bengt Olsson blev jag lite förvånad över av ämnesval denna gång, kanske något som måste ut:-) eller så drar det in en massa kosing det ämnet. Han skriver ofta väldigt bra men han besökte vårt bibliotek och pratade inte lika bra. Där väntar vi på dig, förstår inte att bibliotekarierna ej står i kö och försöker boka in dig, tror de har för dålig kunskap om vad du skriver helt enkelt. Och prata kan du ju!