Kim Leine, en av mina verkliga favoritförfattare, växte upp som barn och tidig tonåring med sin mamma och Jehovas Vittnen i Norge. Som 16-åring flyttade han till pappa i Köpenhamn. Ur askan, i elden.
Hans pappa var ett gränslöst äckel som utnyttjade Kim sexuellt.
Som vuxen och utbildad sjuksköterska samt gift och med två barn, flyttade han till Grönland för att bli någon annan än den han var.
Under tre år löpte han amok med sex och sprit i Nuuk. Efter separation från sin fru började han arbeta som sjuksköterska på de mest avlägsna små platser runt denna världens största ö.
Han ville bli en riktig Grönlänning, lärde sig språket och åt egendomliga saker. Han ville bli ”Kalak” då han fått för sig att detta betyder ungefär naturaliserad grönlänning men i själva verket betyder det ”Jävla idiot”. Han började sätta i sig sjukstugornas förråd av piller, tappade förståndet och klappade till slut ihop och återvände till Danmark och började skriva.
”Kalak” är en fantastisk självbiografisk bok och i höstas fick han Nordiska rådets pris på 350 000:- Danska kronor för sin senaste: ”Profeterna vid Evighetsfjorden” och jag väntar fortfarande på Ljudboken.
Felix och jag satt trollbundna när denne försynte och humoristiske man utfrågades av Gunilla Kindstrand. Världen skulle vara ett bättre ställe utan religion menade Kim och fortsatte: Frågorna är för evigheten men svaren är för stunden.
Intressant. Är själv uppvuxen inom Jehovas vittnen.
Så mycket trevligt du är med om. Angående journalistmötet i veckan förstod jag inte riktigt men det kan vi ta vid tillfälle. Nu heter huvudstaden i Grönland Nuuk, en stad med världens största brevlåda till tomten. Bredvid kan barnen lägga sin napp. Jag var i Nuuk några gånger när vi vill bygga vattenkraft som ersättning till den dyra diselkraften.
Ja rätt ska vara rätt, Nuuk heter det ju.
hej Hans, jag skrev detta mest för att retas lite. Det finns ju en massa människor med pekpinnar men jag hoppas att jag inte är en av dem.
Fast det tyckte nog Täppas i det där fallet. 🙂