Himlen är grå men svävar högt över Staden och Strömmen när Urban och jag bordar Djurgårdsfärjan. Glesa gångstråk mellan nakna träd. Det luktar nästan vår fast alla vet att den riktiga vintern kommer under dygnet som följer.
Han berättar om en svartsynt man, en bekant till hans ursprungsfamilj, som gärna radade upp alla tänkbara problem: Krig, katastrofer, miljöförstöring, klimatförändringar, hemska epidemier och inte minst dagens ungdoms exempellöst ruttna beteende. Han menade att allt i sinom tid skulle gå käpprätt åt helvete men sken till slut upp och utbrast: ”Vilken tur att man slipper vara med om förödelsen!”
För honom var döden en befriare.
”Varför kallas Gud för Gud?” undrar jag apropå ingenting men jag vet ju att Urban läser om ords betydelse som andra läser Kalle Anka.
Först lägger han ut texten om Germanska språk men kör fast och säger att han måste hem och googla.
”Varför heter det Gubbgoogla förresten, det som du skrev om i din blogg, jag menar är inte det sexistiskt?”
”Vadå” säger jag ”Du menar att Damer är lika gaggiga?”
”Just det” säger han och tänder en Röd Marlboro.
Han lämnar mig hos Christer, han har inte tid att fika själv, och jag får njuta utan honom. Föreslår Christer att han ska öppna en Surströmmingsbar för hur många gånger har inte turister stannat mig i gränderna och frågat var man kan äta ”Sour herring?”
En rysk pappa med två spralliga barn kommer in och jag frågar Kristina, som tar en fikarast mellan två pass som danspedagog, om mannen ser ut som Putin?
”Nej verkligen inte. Den här mannen ler.”
”Dessutom är han själv med sina barn” tillägger jag.
”Vem vet, han kanske stryker sina skjortor själv också?”
”Men då är väl nästa steg att han blir Homosexuell?”
Vi skrattar överseende åt dessa homofoba machoryssar som den här mannen inte är ett exempel på varpå Christer säger att han inte tänker öppna en Surströmmingsbar.