Novembersöndagen är så Novembrig att den mest liknar en parodi på sig själv. Himlen på marken, blöt som en barnvante i tö.
Inne på Nationalgalleriet är det varmt och torrt. Hasse Lindroth ställer ut sina grafiska blad, somliga som han målat på med akvarellfärger, och konstnärens hustru Helene, doftar av den gamla hippieparfymen Patchouli.
Vi känner oss överdådiga, drabbas av ett svårt habegär och slår till på ”Opel vid Lugnet”.
Nästa anhalt är Liljevalchs där Lena Cronquist ställer ut. Vi lyssnar på en guide och strövar sedan i salarna. H syntolkar och jag tycker att jag nästan ”ser” tavlorna men bäst är det förstås bättre med skulpturer. Dessa kan jag talla på och jag ser verkligen inte skylten där det står ”Var god rör ej” vid Lerskulpturerna. De stora Bronssakerna kan jag ohämmat läsa av med fingrarna.
Glada Gubbar i vaxade mustascher som leker Spårvagn kör oss till Sergels Torg. Där byter vi från ett färdmedel värdigt Kamomilla Stad till en T-banevagn. Där sitter ensamma människor och talar ljudligt i sina telefoner. Allt får man höra, allt får man ta del av men snälla, rör på påkarna och smäll upp Julbelysningarna för det är satans Grått i Stockholms City.