Morgon. Ute i gränderna tjattrar småttingar på väg till sina Dagisar. Det finns så mycket oförställd glädje i deras röster. Än är det långt till Skilsmässor, nedbitna naglar och brustna förhoppningar.
Christer mailar och gör mig uppmärksam på en insändare i DN. En något syrlig person skriver att jag inte borde få hålla på och säga emot människor som ringer till ”Ring P1”. Personen menar att jag borde ha ett eget program där jag får lägga ut texten. Ingen dum idé. Det skulle bli ett program med, om man får använda en Pastametafor, Tuggmotstånd, ja det skulle vara Al Dente.
Hör i DN, eller är det P1-Morgon, en Lyckoforskare berätta om sina rön. Hans bild av forskningen på området är den att de som enbart siktar på att bygga sin egen Lycka är de olyckligaste. Det spelar ingen roll hur många saker de har, hur rätt de äter eller hur fint de bor. Ändå är det något som gnager dem inifrån.
Det är de som också tänker på att göra det fint och bra för andra som är de lyckligaste.
Någon berättar att de på en Hemsida som samlar Beteendevetare efterlyser böcker lämpliga för de som är rädda för Döden. Mina förslag är, utan att vara Kristen, Bibeln samt Kicki Danielssons memoarer.
Äter lunch på ”Kafé Lea” vid Hornsgatans början tillsammans med min kusin Ragna. En väldigt god fiskgryta, bröd och Cappuccino.
Hon har en ovanlig sjukdom som gör att hennes muskler tillbakabildas och själv är jag blind. Alla får nån skit innan det hela är över.
Ur en högtalare strilar ”P4 Radio Stockholm”. Hornsgatan brusar därute och vi talar om detta svåra med att vara i just de omständigheter man har och just där och precis i stunden känner jag värme i magen och, ja, Lycka.