Eldar i köksspisen. Klockan på väggen tickar. När solen tackat för sig efter en osannolikt varm Oktoberdag kommer kylan krypande och köket blir min ombonade Borg.
Funderar på gårdagsnattens kalas ”nere på byn”. Hur går man på fest om man inte ser något? Jag oroade mig till döds. När jag är ute i Stockholm med Susanne går allt som smort eftersom hon ser till att jag inte fastnar med tråkmånsar. Hon känner mitt behov av ett naturligt flöde.
Nu gjorde jag entré, bland marschaller och partytält, tillsammans med Felix och TullaMaja. De installerade mig och for sedan sin väg.
100 människor myllrande runt medan jag satt behagligt i en skön fåtölj. Hans mamma, den 80-åriga sockerskorpan, ställde fram den ena tallriken efter den andra. Det var en lustig blandning av Asiatisk mat och gammalt Hälsingst bondkäk.
Pratade med Lena, kompis sedan förr, och sedan kom den ene efter den andre och satte sig för att språka en stund. En hel del damer med ett par glas vin innanför blusen kom och sextrakasserade mig. det var ljuvligt.
När de spelsugna fått i sig lite började de rocka loss med ”Pärleporten” och andra frireligiösa godingar. Boppen och Pernilla, som en gång övertog våra höns, berättade om en ny generation fjäderfän och Nicke var inte alls sur för det där jag skrev i en krönika. Hans mamma bar fram ännu mer mat och jag stortrivdes.
När klockan blivit lite över tolv satte jag på mig reflexvästen och promenerade hem. Byn var dödstyst, praktisk taget Neutronbombad och jag blev vare sig våldtagen eller rånad en enda gång.
Somnade med en bok av Jennifer Egan i öronen och vaknade till denna fina dag.
Den enda idé har jag har just nu är att lägga in ett par vedträn till i spisen och det räcker precis. När livet kommer ned till att elda i spisen är jag fullständigt överens med tillvarons hank och stör.
Vilken lyckad fest! Sextrakasserad, jo, jo! ; ) Apropå höns så måste jag berätta att jag har haft en väldigt trevlig tupp som hette Tuppas Fogelberg.
Vi njuter av dina kåserier och hoppas att du skriver mer!
Ola & viola