Det är vardag och jag känner mig löjligt tillfreds med tillvaron. Det fattas något och det är själva gnälldimensionen. Kan man leva utan att ständigt ha ett existentiellt sillben på tvärsan i halsen?
Greven och jag går till Teknikmagasinet i Gallerian för att handla de reservdelar som ett modernt liv kräver: Laddare och lurar.
Det är glest med folk men en äldre man frågar försynt om jag är jag och det får jag medge. Greven kommer närmare. Han anar ofta oråd när främmande människor är på mig ute på stan. Mannen är så känslig att han noterar Grevens oråd men säger lugnande till honom att ”jag vill bara prata med din pappa om hans radioprogram”. Greven drar sig lugnad tillbaka.
”Jag brukar lyssna på dig hemma i Skåne och jag älskar när du är på radion men du borde stoppa folk som pratar för länge.”
”Ojdå, du skulle bara veta hur många som klagar över att jag avbryter för tidigt.”
”Äh de pratar strunt” säger mannen med sin rullande dialekt.
Avslutar Galleriabesöket med en glass på ”Montis”. Greven tar en kula Cocos och en som heter New York någonting. Jag tar en kula körsbär och en med melon + en dubbel Espresso.
När vi kommer hem slår sig Greven ned vid datorn medan jag lyssnar färdigt på Björn Ranelids väldigt fängslande ”Förbjuden frukt från ett fruset träd”. Han läser gudomligt och det spelar väl för fan ingen roll om han använder läppglans, är morotsfärgad och har Elvisfrilla? Han skriver ju som en gud.
Ringer Tele2 och fimpar ett abonnemang som bara kostar pengar. Medan jag väntar få jag lyssna på ”There are nine million bicycles in Beijing” med hon vad hon nu heter och slås av att melodin, även om den tillhör kategorin hissmusik, är väldigt bra.
Det måste vara något fel med mig, allvarligt, eftersom jag blir glad över den musik som spelas i luren medan jag väntar på min tur. Frågan är om jag har ett liv?
Hahaha, så upplyftande att höra en positiv person uttala sig efter alla surkärringar, inte här men i IRL;-). Finns en och annan surgubbe också.
Nu går vi med stormsteg mot höstens kyla och blåst, vad kan vara mysigare:-). Det hedrar Greven den omtanke han visar sin far även om det är du som står för fiolerna men alldeles riktigt, absolut ingen kan man lita på, inte ens en gubbe som tycker du låter folk prata för länge.
BL kanske man ska lyssna på och höra rösten, kan bli en annan dimension som jag inte tänkt på. Hur han ser ut är hans ensak tycker jag. Ha det fint i fortsättningen Täppas!
Björn R menar jag förstås, skrev bara lite fel men det fattar ju alla:-)
Du gör verkligen Ring P1, och nu gjorde du även min kväll med din makalöst bra blogg. Tack Täppas!
Eftersom du är en klok människa med hjärtat på rätta stället VISSTE jag att du också förstår dig på Björn Ranelid! Han kommer till oss den 16:e, fullsatt sen länge men för dig finns det alltid en plats! Hur går det med Suters Small World förresten? Själv fick jag häromdagen hem Jonatan Troppers nya, Fördelarna med en kollaps…
Kramar från Laholm
Hej Diana!
Vad kul att Björn Ranelid kommer till er bokhandel i Laholm. Hörde ju att han förra gången ställde sin Jagga utanför hotellet och att det står RANELID på registreringsskylten. Han är skön.
Jo jag läste ”Supersmall world” och vad den hu hette på svenska och hade stor behållning av denna, ska vi säga kriminalberättelse, fast utan vapen och poliser, som gav en sådan inträngande inblick hur det är att ha Alzheimer.
Just nu tokäter jag gröna äpplen och lyssnar på Magnus Roosmann när han läser Michael Connellys senaste: ”the black box”.
HAHAHA, ja Björn satte inte bara sin bil utanför hotellet, mot torget…när hotellpersonalen sa att det finns en gästparkering på baksidan sa han på sin ljuvliga Ranelidska: På baksidan? Ja, men då SYNS den ju inte…