När Felix och jag kommer till S:t Göran och den årliga Hjärtkollen har vi sprungit i hällregn de sista hundratals metrarna. Blöt och med dunkande bröst tar Syster Harriet hand om mig. Min puls går inte av för hackor.
Dr. Marianne kollar allt och får en hostattack. Jag kommer direkt från gymmet, duschen och är Herrparfymerad som en hel Bordell.
Med enbart goda besked lämnar vi det Stora Sjukhuset. Jag lever och har hälsan men enligt chockbeskedet från Hälsingland har Bygdemålaren Bror-Eric i Bjuråker lagt penslarna på hyllan för gott.
Kommer hans konst med Lill-Babs i motljus och en naken Thore Härdelin som Näcken med fiol och allt att hamna i Helvetet eller i Paradiset? Kommer de platta och grälla krumelurerna att leva vidare bland de dödliga eller kommer han att glömmas som en genant parentes?
Frågorna är många: Det sägs t.ex. att han tidigt under sin karriär ritade en serie som gick i en Porrblaska. Verket hette ”Kapten Stake”.
Helt sant är att han kläckte en närmast odödlig oneliner en gång när jag intervjuade honom för ett Radioprogram i P1. Jag frågade honom varför han bara målade Trolsk gammelskog trots att Kalhyggena breder ut sig. Han plirade slugt och sa: ”Det är sällan kul med tragedier”.
Skönt att du är vid sådan god vigör:-), säkert gör all träning susen och att du håller fast vid den och även om det blir något uppehåll så kommer du tillbaka, det är det som är poängen:-), tycker du är en duktig karl, i alla fall på det området:-)
Inte ett ord om Kapten Stake i den artikeln. Typiskt.
Nä Leo, men har du någonsin läst en sann nekrolog?