Underbart utschasad som efter en omtumlande Kärleksnatt lägger jag ”Boken om Joe” av Jonathan Tropper åt sidan. Vilken bok! Dramatisk, sentimental och makalöst rolig.
Vad kan Livet erbjuda mer än detta?
En Furiös, vad kan det vara för galet knark de går på, Trum- och sångargrupp från, kan det vara Andalusien eller från ett Afrikanskt land uppträder på Stortorget och låter som det förmodligen gör när man efter ett fyllslag på Ålandsbåten över floden Styx vaknar i Helvetet. Musiken är antagligen en del av Kulturveckan i Stockholm och, eller men, det finns Kulturutövningar som säkert är hemskt fina och bra (Man vill ju inte för allt i Världen framstå som Kulturellt Ignorant), men denna uppskattas nog mest av de som älskar att få Visdomständer utdragna utan Bedövning. Det finns folk till allt, som man säger i Hälsingland.
Drömmer om att ikväll, när ”The Pointer Sisters” drar igång ”I´m so excited” på Gustaf Adolfs Torg, glida in på Scenen som en Solgul Smörklick i en illhet och sotsvart Gjutjärnspanna, dansa och sjunga med i kören. Fläsket hoppar, allting gungar och svetten sprutar.
Eller, vilket är troligare, blir det ännu en bok av Jonathan Tropper.