Torsdag och första Promenaden med Urban efter sommaren. Djurgården är fylld med dofter av grönska och vindpustar från Saltsjön. Vi småpratar och av någon anledning, kan det vara att vi talar om Livets mening eller något annat krafs, citerar han vad en patient en gång sa:
”Det enda jag har är mina problem.”
Sedan pratar vi om situationen i Egypten vilket leder över till Pyramiderna och till slut Kinesiska Muren.
”Vilken byggnadskonst.”
”Ja det behövdes ju varken Cougar från Arbetsförmedlingen eller ”Fas 3”-åtgärder.
Helt klart slukade de där märkvärdiga byggnationerna hundratusentals människoliv. Alla var utbytbara, det fanns inga Vårdcentraler eller Sjukpenning.
När historien skrivs ordas det inte mycket om de där som strök med.
Alla skriver den historia som passar dem.
Hörde Annika Hagströms ”Sommar, sommar”-program där hon talade om Jacob Dahlin. Hon sa till Carola att Jacob älskade henne men det är en sanning med modifikation.
Jacob älskade fnoskiga Fenomen, som Carola, men att han, som Homosexuell, skulle avguda en person som, åtminstone på den tiden, tillhörde en starkt Homofob sekt, Livets Ord, är absurt och fullständigt galet.
Annika, en varm och snäll person, var på den tiden själv en Ikon. Det fanns inte så många TV-kanaler och hon var Samhällsbevakningens Superstjärna.
När Jacob bjöd henne Champagne blev hon alldeles yr. Torra fakta och sprudlande bubblor och Galanterier, absolut, men Jacob ”älskade” inte de som var intoleranta mot Bögar.
Urban och jag tar Djurgårdsfärjan till Gamla Stan, vi dricker en kopp kaffe hos Christer och äter vidunderligt goda Surdegsfrallor med Italiensk Fläskkarré.
När vi skilts åt ansluter Felix och följer, via ett besök på Silverboden med mitt trasiga armband, mig till bibilioteket.
Flickan på Silverboden berättar om sin Mormor. Hon var blind under 19 år men återfick, efter det att hon föll utför en trappa, tillbaka synen.
Jag berättar om Sivan som, efter ett fall i en trappa på en Dansrestaurang på Kungsgatan, blev Allergisk mot Gurka. Allt sedan det fallet kunde hon inte vistas i samma rum som en Gurka.
Tankfulla efter dessa Trappfunderingar går vi längs Sveavägen mot Biblioteket. Luften är Härsken av Avgaser och Ljudet är Gräsligt. Det är så långt från Åvägen i Jättendal man kan komma.
Besöket på Biblioteket är värt besväret. Sveriges bästa bibliotek ligger i korsningen Sveavägen/Odengatan och jag bär hem en bunt Godingar.
En Turistgrupp korkar igen korsningen Tyska Brinken/Skomakargatan men jag hugger med min Vita Käpp som ett Intergalaktiskt lasersvärd och strax är vägen fri.
Middag med H, Felix och Greven på ”Formosa” och en glass på ”Ben &Jerrys”. Man kan inte vända rumpan i Stan utan att konsumera men annars är det skönt att åter andas lite Förgiftad Luft.
Lite väl hårt på om Annika där gubbe, men som jag vill höra dig sommarprata igen Täppas! Jag tjatar sönder hela Sommarredaktionen snart.