Vaknar i en främmande säng, i en främmande Värld med obekanta ljud. Genom väggarna hörs Vandrarhemsgäster tala med andra dialekter. TullaMaja, som somnade med en deckare, tror att någon av dem är seriemördare.
Gårdagens upplevelser, resan till Fågelsjö och rundturen på den gamla gården, glada Thailändskor som serverade Pannbiff med löksås, någon Jojkade på radion i hörnet och så den hänsynslösa Hemglassbilen som slet och drog i tystnaden. Allt blir till en Film och det är osäkert om det är Dokumentärt eller Spelfilm.
Men visst stannade vi till på det där Sommarkaféet på skogen som skulle vara så bra. Pyntat med tomtar och allehanda kitsch Fast om man ska vara ärlig så var det väl ändå margarin och inte smör i kakorna?
Trevligt var det i vilket fall och sedan var det järnet över skogarna mot punkten där Dalarna, Hälsingland och Härjedalen möts.Flera timmar senare bromsade vi in i ett dammoln en minut innan dagens sista visning skulle gå av stapeln.
H och TullaMaja blev tagna av det gamla huset. De sista som bodde här lämnade allt Julen 1910, låste en sista gång och flyttade över till ett nybyggt hus. Allt lämnades kvar.
Tapeterna är så vackra att alla blir tårögda, kläderna, redskapen; allt finns där att beskåda. Det är som Skansen fast på riktigt.
När jag får känna på en ljusstake gjord av foten från en Fiskgjuse får jag gåshud. Precis, eller i alla fall ungefär så, ser min nyligen tillverkade bronsljusstake ut. Något måste ha stannat kvar efter förra besöket för 30 år sedan. TullaMaja var liten och minns ingenting men jag fick visst in något i mitt undermedvetna.
Middag, pannbiff med lök som sagt, serverad inne i det ”Nya” huset, det från 1910, och fikabrödet till kaffet var riktiga grejor.
Nyckeln till vårt rum låg där de sagt, i postlådan och rummet helt ok. Läser Håkan Nessers senaste och äter en påse Tuttifrutti.
Fågelsjö, ja jävlar i min lilla låda, jag säger då det.
Riktigt roligt att läsa om dina äventyr, men den bräkande kakkärringen lär nog surna till. Med glimten i ögat hälsar Leo.
Hon läser förhoppningsvis inte bloggen. Det gamla huset var spännande – precis en sådan klocka hade vi när jag var liten. Ett Schwarzwald-ur, tror jag. Ibland slog det så häftigt att loden hoppade av.
Hej Leo och A-M!
Nu har jag städat lite i den där texten så era kommentarer kanske verkar underliga. Folk säger: vilken tant?
Låt dom undra och själv ska jag vara lite mer försiktig när jag beskriver saker och ting. Mina nära vill kunna återbesöka ett kafé trots att det kanske inte handlar om 100% smör.
Själv tror jag att Smör & Kärlek är de bästa ingredienserna i själva Livsbullen.
Hej från
Täppas