Redan Rödmosiga av Hettan sätter vi oss, TullaMaja vid ratten, Hjördis och jag, i baksätet, sommarens Ökenvarmaste dag, i bilen för att åka till Delsbo och årets Spelmansstämma. Matsäckskorg med kaffe, saft och bullar samt Petflaskor med Vatten. Filt och barnvagn.
Hela platsen , Delsbo Forngård, vibrerar av Fioler, Dragspel och gitarr.
Från stora scenen pågår det officiella programmet med Thore Härdelin som konferencier. Det roligaste händer runt omkring när små och stora grupper av Musiker plötsligt sammangaddade jammmar.
Det luktar Grillrök, Chapati, Sololja och Harts.
”Den där Klint-Olles frisyr är så speciell att den inte bara har en egen postlåda utan även ett eget Postnummer” säger TullaMaja men där överdriver hon nog en smula.
När jag poserar med denne legendar berättar han att han är hängiven ”Ring P1”-lyssnare.
Rarast är ett gäng i 80-årsåldern som spelar och sjunger så där darrigt och fint som bara riktigt mogna människor gör.
Bäst och charmigast är ”Polkfrock sisters”, ett band bestående av unga flickor från trakten. De har det där drivet och kraften som gör levande Folkmusik så Älskansvärd.
Lina Härdelin är konferencier inne i Bönhuset. Hon berättar att hon ropat in sin Delsbodräkt på ”Blocket” och betalat 500:- medan en ny sådan skrud går loss på 30 till 40 tusen. Hon är barfota och har dagen till ära målat sina tånaglar i olika färger.
Vi äter otroligt nyttiga Chapatis fyllda med groddar, ost och Indiska såser. Det är ett gäng unga Chapatientreprenörer som bakar bröden i en vedeldad ugn. För säkerhets skull äter Hjördis och jag också en riktigt urkokt och näringsmässigt värdelös kokt korv.
Det finns hemsk Folkmusik, fjantiga typer som gör sig till men så finns det också det där riktigt Storartade: ”Bollnäsbygdens Spelmanslag” är så bra att man blir andlös. Många av de som spelar är i 15-årsåldern och det både älskar och är bra på det de gör.
Värmen får hela stämman att bli till en lycklig Djungel. Svetten rinner, Fiolerna Gnider, Trummor bankar, Barn skrattar och ylar. Människor som man inte träffat på år och dag dyker upp. Det är helt enkelt jättekul.
Hjördis somnar när vi åker hemåt, över Hasselabergen (där ett av bergen pryds av ett 30 meter högt kors som om hela bygden var en Jehovasby) (man kan ju bara spekulera i hur bygden reagerat om där istället uppförts en Minaret) och efter ytterligare en knapp timme sitter vi åter hemma i köket och pustar ut. TullaMaja bär in den sovande Hjördis och slår sig ned med en kopp té.
Vilken dag!
Tack för underbar beskrivning av som jag förstår en fantastisk dag. Hade velat vara där ”på riktigt”!
Som uppväxt ”Jehåvas” måste jag här korrigera ett faktafel. Ett 30 meter högt kors kan känneteckna vilken kristen församling som helst utom just Jehovas vittnen som avskyr allt vad kors heter. Enligt deras syn på Bibeln hängdes nämligen den arma Jesus upp på en enkelt träpåle utan tvärslå.