GÅ I BARNDOM

Peter, som jag var med på landet när jag var liten, ringer och säger att jag är Välkommen till Malmjärn i Torsåker, Gästrikland på Midsommardagen , för att träffa honom och Jonas.

För att inte tala om Håkan och Karin, våra närmsta grannar på den tiden.

^{Jag och Wahlboms}

Jag minns inte alltid vad som hände nyss men åren vid den där sjön, alla dofter, sand mellan tårna och i hårbotten, madrasser som luktar Sommarstuga och Storlommen som ropar över den Spegelblanka sjön, är djupt inpräntat i mitt Inre.

Nu, som Gubbe, får jag möta allt detta igen. Det är en tidsresa så hisnande att jag får svindel. Men alla är snälla och mycket är sig likt. Enda skillnaden är att det inte längre luktar Kardemummaskorpor och Earl Grey-té i Forslings skafferi och någon har tagit bort Ståfräsen som pappa täljde och satte som handtag på Bastun.

Bäcken där vi hämtade kristallklart vatten rinner förstås som den alltid gjort. Långt före oss och alldeles säkert långt, väldigt långt efter.

Peter, Jonas och jag går längs grusvägen. Jag sniffar och insuper dofter och de visar och pekar. Minnen bor överallt.

Karin bäddar i deras Gäststuga och jag somnar förvirrad och lycklig till vinden som susar i trädkronorna och vattnet som kluckar mot stranden.

^{Mina föräldrar, Kerstin och Erik Ericsson samt Karin Wahlbom}