Morgonen är generös som en Älskads omfamning. Tät, sprängfylld av dofter och Varm. Ändå är det dags att bryta upp.
Lena och Taxi Gnarp kommer och hämtar mig för att köra mig till Busshållplatsen på E4.
”Nu tog jag ett kort” fnissar Lena när jag larmar och låser. När vi går mot hennes bil fortsätter hon förtjust:
”Nu ligger bilden redan på Facebook”.
På bussen får jag Gurkångest fast i överförd bemärkelse.
Det var Sivan, min gamla och numera vidareseglade vän, som hade en Sjudundrande Gurkångest. Hon fick den när hon trillade utför en trappa på en Dansrestaurang på Kungsgatan och slog Huvudet. Inga bestående skador i övrigt men hon började att hata Gurka.
Sivan kunde inte vara i samma rum som en uppskuren Gurka. Fallet hade aktiverat en punkt i Hjärnan som utlöste svår vånda inför Gurka. Nu kan man tycka att doften av Gurka är beskedlig på gränsen till mesig. Men inte för Sivan. Hon hade samma förhållande till Gurka som Greve Dracula till Vitlök.
Allt sedan den dag då hon stod på Huvudet i den där trappen var det slut mellan Sivan och Gurka.
På samma sätt som hon kände inför Gurka känner jag när Tanter och Farbröder sitter och för långa meningslösa samtal i sina Mobiltelefoner på bussen. Man får inblickar i Privatliv så tomma och tjatiga att en Satans Gurkångest kommer krypande.
Varför fick Mänskligheten tillgång till bärbara telefoner när den inte kan sköta dessa?
Får hjälp till T-banan av ett rart par från Sollefteå. De ska göra stan och kolla på Jerry Williams.
Har knappt tagit tio steg på fast mark när Greven ringer på min, ja just det, Mobil och säger att han behöver Cash. Han ska se ”Fast & Furious 6” med en vän och behöver Cash och det snabbare än en Grisblink.
Greven möter mig på Perrongen i Gamla Stan och lotsar mig vant till närmaste Bankomat.
Det är lika skönt att slippa Gurkångest som det är att vara behövd.
Vemodigt med avsked på alla områden, huset ser väldigt fint ut där i solskenet och du ser ut som en liten pojke plötsligt. Förstår precis resan sedan, att sitta i det i alla fall för andra meningslösa pladdret och därpå glad att någon räcker ut en hjälpande hand när du kommit till denna farliga stad och att lille sonen kom och mötte, om det nu så bara var för bankomaten, men man får vara glad även för det som du säger:-). Ha de så fint i helgen!
Ditt hus är galet vackert! Vad ska du i det där bedrövliga Stockholm att göra?
Hej från Leo
Leo!
Javisst är det fint och jag skulle inte vilja vara utan mitt liv på landet. Men så har man en fru och en Greve och en Julla i Stan.Och när kaffet är slut på morgonen kan man gå ned till Christer på Västerlånggatan och dricka ett himmelskt kaffe, en italiensk Blodapelsinläsk och tugga på en Surdegsfralla med Salami och Ost. Sedan är den sorgliga sanningen den att medan det mesta av samhällsservice rustas ned på landet så finns mycket inom gångavstånd i staden. Det är väl den s.k. Utvecklngen. Men som sagt, jag är väldigt glad över att ha ett fint hus på landet, ett hus som när jag vill välkomnar mig.
Förresten, när du skriver i din blogg att du åker till stan; vilken stad är då det från Vargöns horisont?
Hej från
täppas
Täppas!
Jag köper, om än något motvilligt, dina argument. Här funderas ofta på att köpa ett trevligt hus i norra Värmland för en struntsumma men det är ju ack så långt från Biltema, Mc Donalds och annan civilisation.
Vargön är ett litet brukssamhälle med en riven pappersfabrik och stan är Vänersborg, den som Birger Sjöberg kallade för Lilla Paris.
Hej från Leo