Regnet hamrar mot taket. Himlen ligger på marken. Det är en dag att inte gå ut i. En djupt opromenerad dag.
Lyssnar på ”Madame Bovary” av Gustav Flaubert och väntar med spänning på att Emma Bovary ska röra till det. Hon är en stark kvinna.
Det är inte huvudpersonen i filmen ”Vi” som Maria och jag ser om kvällen i Hudiksvall. Hon är en ung och inte särskilt bra lärare. Han är också lärare, något äldre och de blir kära, flyttar ihop och strax visar sig han vara en manipulerande skithög.
Han beter sig som ett kontrollerande svin, lägger sina egna problem på henne och när han bryter ihop och börjar gråta kommer hon med Tröst. Hon sitter fast värre än i ett Skruvstäd och jag vill gång på gång resa mig och skrika: ”Lämna honom för i Helvete! Nu!”
Innan filmen stannar vi till hos Stanley i Delsbo för att lämna Vaxgrejor jag gjort och som han ska ta till Sture i Ljusdal imorgon. Mera Skulpturer i Brons ska gjutas.
Försöker bli kvitt den Sura Smaken i Själen efter filmen och går och lägger mig med Emma Bovary.
Usch sådana där filmer får man krupp av:-) men madamens liv är rätt intressant:-), var ett tag sen jag läste boken men minns den förvånansvärt bra. Spännande med ditt skulpturliv! Hoppas du har vernissage här på bloggen så vi får se dem. Ha det fint Täppas från Monica med de vaniljsöta kommentarerna, det ordet piggade upp mig mer än du anar, aldrig hört förut:-))) men otroligt bra ord:-)