MÖTEN, MAT OCH MUSIK

Vinden är smeksam som en gullsjuk Katt när H och jag promenerar upp längs Katarinavägen. Hela Stan har tagit på sig Solglasögon, Sorglöshet och uppvärmda dofter från Restauranger och Dieselfordon.

Det är fest på ”Kapsylen”när Thomas Tidholm fyller 70. Stämningen är varm och prestigelös. Alla gäster är så Torra bakom öronen att de inte behöver bevisa något längre. Förutom själva familjen är det Musiker, Författare, en och annan Visdiktare och Vuxna barn till Mogna Vänner.

Svante, son, berättar om maten och jag spetsar öronen när han nämner Björksavsmarienerade Kycklingspett, Räkceviche och Morotsgegga med Granatäppelkärnor.

Efter maten håller Johan Cullberg, den svenska Psykologins Fader, ett litet anförande. Han talar om vänskap och fullständigt floskelfritt om detta knepiga som är Livet.

Po, son, sätter sig bredvid mig och säger att jag håller på att gräva min egen grav. Det låter ju positivt.

”???”

”Ja men varför kan du inte fortsätta vara en mysgubbe som lallar omkring och berättar lustigt om 50-talet? Måste du hamna i besvärliga kontroverser hela tiden, snart har du inga jobb alls.”

”jag förstår inte varför man ska vara anpassad?” undrar jag.

”Jag vill bara ditt eget bästa.” Så där håller det på. Han erbjuder sig att bli min Mediastrateg. Vi gnabbas lite och åter igen får jag den där sköna känslan av att vi är Bröder.

Pratar en hel del med Ingemar som jobbar med Dokumentärer på SVT och får tips på sevärda filmer.

Alla pratar med alla. Det är okomplicerat och Thomas lufsar runt som en glad björn.

En misstanke gnager: När det blir Musik, för Musik måste det helt enkelt bli, kommer då orgiastiska fiolgnisslare att anfalla? Sådana är, eller var förr i tiden, så övertygade om sin egen förträffliga rätt att bomba luftrummet att de aldrig slutade spela. Det enda man kunde hoppas på var att Spriten skulle ta dem.

Istället blir det en Lysande och Vansinnigt fräsch konsert med Saxofonisten Jonas Knutsson och klaviaturspelaren Mats Öberg. Den förste kan göra vad som helst med en Sax och den andre fick ett grundrennomé när han blev polare och spelade med Zappa.

De vimlar runt, hugger varandra i svansen, gör märkliga växlingar och Gästerna är Hänförda.

Uppfyllda av Mat, Musik och Möten rullar vi nedför backen mot Slussen och Gamla Stan. Från Debaser hörs Ölfradgande skratt och rockmusik men vi har vår egen lyckade fest på ”Repeat” i våra huvuden när vi tassar upp i Gränderna.