Fullständigt slutkörd av Peter på World Class säger Nadja i receptionen, när jag kommer nymummad från träningen, att Jullan sitter på ett Kafé tvärs över gatan och väntar. Ringer henne medan jag dricker en egendomlig energidryck.
Vips är vi på väg till ”Montis” i Gallerian. Det duggregnar men luften är förhållandevis ljus och varm.
I ett av stadens hemskaste Köptempel, Gallerian, ligger alltså ”Montis” med några Maträtter, Italienskt kaffe och en Glass som kan göra vem som helst lycklig.
Två äldre damer raglar chockade därifrån när ett par kulor glass kostar 47:- men de vet inte vad de missar. Serveringen med sina plaststolar kan få en att tro det är ett trist Snabbmatshak. Inte det.
Sergio Montanari äger ”Montis”, smyger omkring som en gammal slug Bondkatt mellan gästerna och berättar för oss om när han kom till Sverige. Han skrev ”Översättare” på blanketten för tillstånd. Kockar fanns redan i landet.
Det var i början av 70-talet och Pizzan existerade knappt i landet. Han öppnade ”Capri” med de bästa kockarna från Bologna, Italienska och Spanska killar i skräddarsydda skjortor från Rimini, Trubadurer och en Stämning som var så underbar att det var kö ända ut på gatan. Sergios ögon glittrar.
Vi pratar om att vissa saker, dofter, och bilder bara kommer en gång, att livet är en serie sköra minnen.