Åsa Linderborg, AB, och Janne Josefsson, SVT, kommer aldrig, och då menar jag ALDRIG, att sitta på en klipphäll och med Havet och Solen i fonden, nojsa, smågulla och kyssas.
Det står väldigt klart efter kvällens debatt på Publicistklubben, Café Panorama högst upp i Kulturhuset vid Sergels torg.
Björn Gunnarsson och jag åkte alla rulltrapporna upp och jag pratade en stund med Anders Holmberg, P1, varpå vi bänkade oss med kycklinggryta och ris.
Ett bra sätt att spendera en kväll tillsammans med en Vän: Mat och Debatt.
Först fick en man 5 timmars flygresa från Moskva Publicistklubbens pris till Anna Politkovskajas minne. Gud vet hur de fått tag på denne för Världen rätt anonyme journalist men han kunde inte öppna munnen då hans tänder blivit utslagna av den korrumperade polis han journalistiskt bevakat. Priset var säkert välförtjänt men jag tänkte Välbärgat Medelklasscyniskt att det var så synd om honom att han liknade den där snubben i Monthy Python-sketchen där de tävlar om vem som haft den gräsligaste uppväxten och han som vuxit upp i en Skokartong, som ideligen mosades av Långtradare på motorvägen, vann.
Nästa gång kanske de hittar en Rullstolsburen 12-barnsmor med Afasi som delar ut ett slags Stencil-Metro i Bogotas värsta slumområde.
Debatten handlade om huruvida det är OK att vägra ta debatter. Ska man t.ex. helt nonchalera Nazister för att de är så obehagliga och djupt antidemokratiska.
Javisst menade Åsa Linderborg och Nej sa Janne Josefsson. Nja, sa Jasenko Selimovic, men så är han också Folkpartist. Nej, sa också Ali Esbati, frilansjournalist medan Lena Andersson, filosoferande krönikör i DN sa; Hmmm, låt mig vända på det hela och, belysa faktorerna var och en för sig och sedan…..
Stina Dabrowski-Lundberg som var Debattledare hade fullt styr med att få ordning på det allt hätskare samtalet. Själv hade hon ju under förra Publicistklubbsmötet bjudit in en representant för”Avpixlat” en rasistisk Hemsida som lägger ut hot mot ett flertal journalister, jag själv inräknad.
Åsa och Janne var mycket irriterade på varandra och när Janne sedan drog upp debatten på Gräv i Göteborg för en månad sedan och menade att det var lågt av Ali Esbati att under pågående debatt twittra: Fuck Janne Josefsson, som ett exempel på Fisfeg och oargumenterat cyberbajs. Ali slingrade sig som en självgod mask. Då dök den onde cynikern upp igen och viskade i mitt öra att han är en sådan som gärna kryper in i en invandrarbakgrundsofferkofta och som med emfas hävdar att han är feminist i hopp om att få ligga. Ja slog den illvillige cynikerrösten på nosen och bad den gå i korgen.
Vem var det som sa att Maria Sveland och Mattias Gardell föreslagit en lag mot antifeminism, förresten? Minns inte, det var så mycket som sades och stundtals gick samtalet på rundgång.
Björn noterade att en person i lokalen var ett Personskydd med tråd i örat, och allt. Vi spekulerade över vem detta skydd kunde tillhöra. Borde det inte vara Åsa som är mest hatad?
Väl nere på första våningen Kom Janne J. med Personskyddet i hälarna. Vi kramades. Alltså Janne och jag, inte Personskyddet och jag men det var alltså Janne som var kvällens hetaste. Bra gjort för ett Vitt Medelålders Gubbslem.
Dessutom fick jag klämma på, och posera med, Amelia Adamo.
En bra kväll som gav många tankar och min stolthet växte över ”Ring P1”. Där finns inget tak över Debatten, och det så om Själva Fan ringer, och på måndag börjar jag sända igen.
Man måste givetvis inte diskutera med alla, bara för att någon har en åsikt. Men personer som Maria Sveland missbrukar sin rätt att vägra debatt; hennes strategi är att först sprida lögner och falska rykten om sina kritiker (Pär Ström är GIVETVIS inte högerextremist eller associerad med högerextremister) och sedan befästa dessa dumheter genom att inte ge kritikerna debattutrymme.
Förslaget till lagstiftning mot feminismkritik – bland feminister detsamma som ”antifeminism”… – syftar antagligen på denna dumhet, lämpligt nog förtigen i svensk media: http://www.dagbladet.no/2013/03/22/kultur/debatt/lordagskommentaren/kjetil_rolness/26348198/
Linderborg & Sveland och några till har något gemensamt: ”Håller du inte med mig då hatar du mig!”
Det var mycket lättare på den goda gamla tiden: man delade ut radikala leaflets på stan, skrek från barrikaderna och gick hem i tron att man besegrat både kapitalet, patriarkatet och imperialismen. Man skrev sedan eventuellt en artikel i DN och trodde sig övertyga hela Sverige om den egna sakens förträfflighet. Det var då!
Idag finns det andra möjligheter i medievärlden. Man kan fortfarande skriva en radikal artikel i DN eller på sin egen blogg men kommentarfälten ger möjlighet till en omedelbar respons från läsarna. Och de radikala artikelförfattarna tvingas inse att den stora massan INTE håller med dem! Man får kanske 200-300 kommentarer och bara ett fåtal (i regel väninnorna och de redan frälsta) som håller med. Detta är en helt ny och ovanlig situation: nu kan man inte längre låtsas. Pressen från de som är emot denna radikalism blir psykist väldigt påfrestande för sådana som Sveland & Linderborg. De får starka motargument som de inte kan bemöta och isf att ransaka sig själva och ta intryck väljer de märkliga strategier. En av dessa strategier är att ”våga vägra ta debatten”. Den andra är att dra igång (NÄT)HAT-debatten dvs ”säger du nej till min åsikt så hatar du mig”. Punkt.
Jag har vid flera tillfällen gått igenom flera hundra kommentarer till Svelands, Linderborgs, Mazettis m fl raljerande inlägg. Jo, det fanns en handfull klandervärda kommentarer, kanske max 2 % av ALLA inlägg. Men det övervägende flertalet dvs nästa ALLA skrev korrekt … men avvisande! Vore jag en shrink så skulle jag starta en specialistmottagning för dessa störda själar. Jag skulle kunna bli rik på den med tanke vilken oreda som uppstått iom den omedelbara kommenteringsmöjligheten i vissa radikala journalistsjälar.
Täppas: hur ofta tar du själv bort kommentarer från dina blogginlägg pga olämplig ton?
(Min gissning är att du nästan aldrig gör det.)
Tycker Dabrowski, Josefsson m.fl. uppvisar opportunistiskt beteende.
Anledningen till att de nu tycker det är viktigt att låta Avpixlat-folket komma till tals i finrummen är ju inte för att de är marginaliserade röster, utan just för att de inte längre är det.
Det finns miljoner människor i detta land som aldrig kommer till tals i media. Det finns antagligen hundratals frågor som för gemene man är mycket viktigare än frågor om ”islamisering”.
Anledningen till att problem med invandring och islam hör till de allra mest diskuterade frågorna i media är inte för att de är viktigast, utan för att det finns en stark folkrörelse (”den politiskt inkorrekta miljön”; SD, Avpixlat, nätfora etc) som pushat fram detta.
Dabrowski m.fl. hade kunnat välja att ge röst åt ex. fattigpensionärer. Eller ex. socialbidragstagare, för när får dessa någonsin yttra sig om någonting? Och inte ens Vänsterpartiet vågar väl föreslå höjda bidrag t.ex?
Men det gör de ju inte. Inte för att deras frågor är mindre viktiga. Utan för att dessa människor inte är en lika stark och välorganiserad intressegrupp som ”de politiskt inkorrekta”.
Så det är opportunism det handlar om. Ledande mediaföreträdare rättar sig efter vinden. Man anpassar sig efter ”hur verkligheten ser ut” snarare än att ta ställning efter etiska värderingar.
Sen tycker jag det är en obehaglig retorik som används av ”de politiskt inkorrekta”. För det verkar inte spela någon roll att deras frågor diskuteras mer än nästan alla andra frågor. Det faktum att det finns människor som inte respekterar deras värderingar utan anser att de är rasistiska innebär ”åsiktsdiktatur”. Följden blir då att ”åsiktsdemokrati” är möjligt först när deras uppfattningar är helt okontroversiella.
Men då har ju de facto hela samhället kapitulerat för rasismen. Åtminstone om man anser att Avpixlat, Sverigedemokraterna m.fl. har en rasistisk världsbild.