Det var för 16-17 år sedan, jag hade kraschlandat och jag irrade omkring bland spillrorna och undrade vad som var mitt liv? Eftersom jag under en lång rad av år förnekat att jag var Synskadad hade jag, trots att jag älskar att läsa, inte läst en rad. Nu upptäckte jag Talböcker och låg snart i en driva av Kassettfodral och lyssnade på allt jag kom över. Mitt liv hade varit en uttorkad flodbädd men nu rann det till från alla håll. Pudelns kärna, själva Hemligheten, var att jag till slut accepterat min belägenhet. Det är det enda som gäller om man vill gå vidare.
Vissa böcker betydde mer än andra. ”Sången från Donegal” och ”Vägen hem” av den Irländska författaren Dermot Bolger var just sådana böcker som en som söker sitt Hjärta behöver.
Ikväll var han i Stockholm på Rönnells Antikvariat, pratade med Ola Larsmo och läste dikter. Hans söner sjöng några låtar, en skådis framförde ett stycke om såväl sargad som benfast Irländsk Identitet och det hela var varmt och innerligt.