Vaknar och slås av att det är väldigt tyst. Är jag död? Nej, tvärtom, jag har vaknat i Jättendal. Lyssnar noga och hör hur vinden sveper längs knutarna.
Anlände igår kväll när Maggan, hon som körde Y-bussen, satte av mig i norra änden av byn och jag kunde gå hem själv. Att komma hem kan vara att promenera på en Byväg, känna lukten av häst och begripa att man passerar ridbanan. Vika av ned mot Åvägen, trippa skyndsamt över rälsen och ta till höger nedanför kurvan, kliva in i ett hus, sträcka ut en hand och känna spiken där nyckeln hänger.
Nisse, min gamle mentor från Nyckelviksskolan ringer, han är mycket sjuk, illa däran, och jag har min Ögondiagnos men vi pratar Inte sjukdomar.
Han berättar om sin katt, den är 18 år och rätt hängig. Sedan pratar vi om böcker.
Nisse vill resa till Istanbul, han har läst Orhan Pamuks ”Istanbul” och säger att han bara skulle vilja sitta där och glo. Som Katten ungefär och så skulle han vilja se Hantverkare som bygger instrument.
Jag säger inte att jag just kommit ut med en ny bok eftersom jag inte har några friex kvar men tänker på några rader ur en recension från Hälsingetidningarna:
”Täppas Fogelberg, som delar sin tid mellan Stockholm och Jättendal, har kommit ut med en ny bok. Det är ingen självbiografi den här gången utan snarare
en äventyrlig skröna som pekar finger åt alla de inskränkta näthatare och rättshaverister som han mött och möter som programledare för bland annat Ring
P1.
Lenins revben – under Kornhamnstorg, är en frejdig, lössläppt, humoristisk historia där en del av de frodigt förekommande metaforerna borde ha ansats en del”.
Nisse undrar om jag läst Torgny Lindgren nyligen, det är då jag kommer att tänka på recensionsraderna ovan, och att Torgny Lindgren sägs sky Metaforer som pesten.
Sedan undrar han om Bråket i Göteborg förra helgen. Jag berättar om Orkanbyarna på Twitter och han säger att Gudrun Schyman brukar vara pigg på Genusdebatter.
”Just det!” skrattar jag ”Hon vaknade också till ur en håla någonstans och lade sig i trots att hon inte var där. Hon kan likt ett Tryffelsvin sniffa sig fram och böka upp en Könsmaktsordningsdebatt ur ett kilometertjockt Jordlager.” Skit också, där kom en Metafor igen.
Vi säger Hejdå och det är dags för en promenad runt byn. Vinden tar i, bänder i kepsen och får ögonen att rinna som på en Gammal Hund.
Kommer på en idé till nästa bok och skyndar hem för att anteckna innan glömskan äter upp den nyfunna tanken.
Kaffe. Rätt och slätt.
Nu blev jag tvungen att Googla. Jag Googlade på metafor, men det var så invecklat förklarat att jag blev trött, lika trött som på det där gräv-bråket nere i Götet. Varför kan inte folk bara kramas undrar jag stilla, men om det var en metafor vete fan.
Hej från Leo