Söndag morgon och trots smörgåsar och mängder med kaffe dröjer en sur smak i munnen.
”Stolt att vara gubbe” var ett uttryck jag körde med i Radioserien ”Trött, fet & 50” och Anthony Hopkins i filmen ”Hitchcock” är ett bra exempel på en hedervärd och stolt gubbe med integritet, men, så denna förfärliga kvartett i schlagertävlingen. Och vad gjorde den rara Mats Ronander i det där gänget? Humorlöst, självgott och så charmlösa som endast några tråkgubbar i en bastu kan bli. Jag skämdes över min egen sort: Gubbarna.
Björn Ranelid, var är du nu när vi verkligen behöver dig?
Lyssnar på nyheterna, man kan ju aldrig veta vad som dyker upp i ”Ring P1” imorgon och i både Irak och Pakistan har vidriga bombdåd med massor av döda utförts. Överjävligt och ofattbart hemskt men det hände förstås inte i Sverige.
*skratt* första gången de sjöng satt jag på behörigt avstånd, andra gången måste de ses tänkte jag:-). På en revyscen kanske men ja, nej, inte ens kul text. Kan inte du skriva något till nästa gång?
Det andra är förfärligt och långt bort förstås, lika långt bort som meteroiterna som inte heller föll här…