Snön har vräkt ned hela natten och jag pulsar ut till Lenas Taxi i den sorts tystnad som bara finns bland massor av fluffig nyfallen snö. Plogbilarna kör i formationer längs E4.
På radion talar de om Hästkött i Lasagne, och, det är ingen, som Råttan i Pizzan, vandringslegend. Man behöver inte vara ett snille för att inse att dagens sändning kommer att präglas av Hästkött. Genom huvudet far en ramsa som vi drog när jag var barn:
”Det hängde hästkött på vägga.
Det var så färskt att det nästan gnägga.”
De flesta som ringer till P1 talar lyriskt om Hästkött. En Dalkulla i Långsele beklagar att det på orten är näst intill omöjligt att få tag på Hästkött.
Vidare anläggs ett genusperspektiv på Hästkött: Förr var det kvinnorna som skötte Kor, Grisar och Höns. Dessa djur kunde man äta.
Hästen däremot, var mannens viktigaste vän och redskap och då denna vänskap, underförstått, ansågs ädlare än den relation som kvinnorna hade till Korna, var Hästen inget man åt.
Ett vittne från 2:a världskrigets Tyskland beskrev hur folk rusade ut och skar loss kött från Hästar som just dött i bombräder.
En annan inringare förklarar den ingrodda aversionen mot Hästkött på det viset att det var Vikingarna som under midvinterblotet åt Hästkött och drack Hästblod så det stod härliga till. När kristnandet kom efter 1000-talets början förknippades sålunda bruket att äta Häst som hedniskt=dumt.
En man påpekar att det väl inte är fel att äta Häst men om det står ”Nötkött” på förpackningen så ska den, även i en värld så pass usel som vår, också innehålla ”Nötkött”.
När jag lämnar radiostationen i Sundsvall hörs klicketiklocket från några som spelar pingis. Förmodligen en friskvårdssatsning. Hör samtidigt på de lokala nyheterna att 20 personer drabbats av vinterkräksjuka på grund av en kontaminerad Pizzasallad. En av dessa personer avled i sviterna efter sjukdomen.
Lite Hästkött har väl ingen dött av. Då är Pizzasallad, i alla fall i Sundsvall, betydligt farligare.
Intressant det där med genusperspektivet, det finns nog en del sanning i det. Ramsan var ny, lite kul måste jag säga:-) och i småskolan fick vi hamburgerkött rätt ofta på hård smörgås, det var gott.
Under krigen åt man nog det som kom i ens väg. Dotter vår som bor i England berättar dels om de stora varningsskyltarna som finns överallt nu och som uppmanar folk att lämna tillbaka Findusmaten om de skulle ha någon sådan i frysen, hon trodde först det var stora glasbitar eller dödligt gift åtminstone i den, inte bara en häst:-). Sedan berättar hon att där uppmärksammar man Stalingrad och andra världskrigens barbari som förekom även i Ryssland, är något 60-årsminne som vi här har missat tror jag, kanske av politiska skäl…i alla fall dog de flesta men en gammal dam berättar, hon var 5 år, övergiven, alla anhöriga var döda, hon överlevde på lera. Hon förstod så liten hon var att hon måste få i sig något och av hunger och det var lera som fanns, fick antagligen tillräckligt med vätska och kanhända lite mineraler i sig för det var under en längre tid och hon gömde sig i ett skjul och lever som sagt än idag. En överlevare utan dess like. Ja det var på tal om mat:-), fast ok, jag vill nog veta vad jag äter och inte efteråt få frågan om åsnan smakade bra, åsnor förekommer också i debatten, tror det är skolbarnen som får dem:-)
70-årsminne måste det vara, var ju 1942-1943, två miljoner minst dog i det slaget, hittade artikeln om henne och hon berättar att blodet i leran försökte hon filtrera bort genom ett tyg, vattnet drack hon direkt från Volga, sockret i leran gav någon sorts överlevnadsenergi, lilllebror dog dock. Det blir lite futtigt med folks upprördhet nu om man ställer vissa saker i förhållande till annat. Och tydligen har det framkommit att hästköttet varit rättmärkt på alla fakturor från slakterierna men blivit ommärkt i ett senare pengagirigt skede.
Problemet och felet ligger ju hos butiken so säljer till slut kund. dom skall ha kol på hela kedjan i sin kvalitetskontrol, ISO9000. Vissa kulturer tillåter inte att man äter vissa djur. Vi måste få veta vad vi äter inte bara hur det smakar.