INGENTING

Ett par grader kallt, gråmelerad himmel och en fjäderlätt vårkänsla i luften när jag går runt byn. Någon rider förbi på en häst, en gubbe hejar. Ett par kajor gruffar på ett tak som två knarriga gamlingar på ett äldreboende. Annars just ingenting.

Och det är just detta ingenting som jag älskar och det är längtan efter detta som hela tiden för mig ut, bort och upp till Hälsingland.

Enligt dagens TV-krönika i DN , skriven av Niklas Wahllöf, handlar en massa TV-program om hur fint och bra det är på lndet. Jag vet inte för jag lyssnar aldrig på TV. Det finns blinda som gör det, de vill hänga med, men jag lyssnar hellre på radio.

Jag är en priviligierad människa som kan välja landet när det behagar mig. Kvalificerad läkarvård och samhällsservice kan jag få i Stockholm. Den dystra landet-verkligheten är att skolor, industrier, jordbruk och kollektivtrafik läggs ned. Allting glesnar, hus står tomma och gatubelysningar släcks .

Inte alla kan välja sin vardag och säg den turistbyrå som gör reklam för en bygd där det inte händer någonting. Ingenting är inget starkt försäljningsargument utom då möjligen för kursgårdar som anordnar retreater.

Plötsligt knackar det på verandadörren. Det är Thomas och Olle som kommer för att filma mig när jag ska säga ett par saker i filmen ”Nordanstigs ansikten”. Nordanstigs Kommun ligger i nordöstra Hälsingland, bebos av runt 9 tusen personer och där ligger Jättendal.

Olle sätter upp kameran ute vid Byvägen och Thomas hänger på mig en trådlös mikrofon, en mygga.

Thomas, som bl.a. var regiassistent åt Keve Hjelm under inspelningarna av ”Godnatt, jord” underhåller med små anekdoter. Han har arbetat med riktigt stora egon, lärt känna både Vilhelm Moberg och Ivar Lo-Johansson (de båda hatade f.ö. varandra).

”Tommy Berggren frågade Keve varför han alltid harklade sig innan han började prata varpå denne svarade: /Harkel/ Det gör jag inte alls.”

Olle smäller igång kameran. Vår lilla inspelning sitter som en smäck och kanske har jag någon slags diagnos men jag tycker det är kul att prata med kameran. Göra någonting av ingenting.

Lantbrevbäraren (Hon är inte bortrationaliserad! Hallelulja!) fräser förbi i sin bil och jag ber henne ta en bild på vår ”Working Unit”.