Januari lättar en aning på greppet men ute är det rått och ogästvänligt.
”Hur förbereder du dig inför ring P1-perioderna?” undrar folk och jag säger att jag oavbrutet hänger vid radions samhällsprogram, plöjer utredningar och följer allt på CNN, SKY, BBC och de Arabiska TV-stationerna. Men det är inte sant.
Tränar, ja, men ligger annars i eller ovanpå sängen och läser/lyssnar på romaner.
3 strålande böcker:
1. ”Norrut” av Willy Vlautin. En ung tjej någonstans i USA som trots att hon är på botten, ihärdigt arbetar sig upp och återerövrar ett människovärdigt liv.
2. ”Kupé nr. 6” av Rosa Liksom. En Finsk studentska reser ensam med Transsibiriska Järnvägen. Det är fortfarande Sovjetunionen och allt det meningslösa, motsägelsefulla och grå får en märkvärdig lyster. Grovsingen hon delar kupé med tutar Vodka och äter rå lök.
3. ”Det där som nästan kväver dig” av Chimamanda Ngozi Adichie, den Afrikanska författarinnan som skrev romanen ”En halv gul sol”. Den här boken består av noveller och varenda en skulle räcka till en fet roman. Tätt, gripande och klarsynt om de osynliga klassklyftorna. Eller som den till USA invandrade Nigerianskan som slås av att i USA är de rika magra medan de fattiga är feta.
Just nu gör KD en, desperat?, volt, och reser sig som EU-motståndare. Vilket trick!
Det där har säkert blåst över till vecka 7, när jag kliver in i ”Ring P1”-studion men romanerna består.
Det skulle vara intressant om den granskande jornalistiken kom upp till diskussion. Den anser jag vara viktig för demokratin men den har också risker. Detta eftersom den eller det utpekane ofta har svårt att bemöta jornalisten.
Det är viktigt att jornalisten är korrekt, inte som när ämnet barnfattigdomen var uppe.
Där tycker jag dom var fel ute.