Kommer ut på trappen, rättar till Kepsen, drar några djupa andetag och funderar över vad det är för väder när en man tilltalar mig. Det är en Tysk som undrar var Tyska Kyrkan ligger?
”Go that way” säger jag och pekar. Noterar att mannen doftar av läder och ett sötsliskigt rakvatten. Plötsligt är hans ena hand på väg ned i min byxlinning.
”No no” säger jag ”It´s THAT way”. Pekar med ena handen och drar med den andra upp hans hand ur mina brallor. Tyska läderbögar är inte att leka med.
En bit ned i Kåkbrinken blir jag stoppad av tre Japanska damer. De vill bli plåtade med mig, en riktig inföding.
Drar in magen och skjuter fram hakan. Hon bakom kameran säger något till de andra. De börjar kittla mig och fnittra oanständigt. Fotografen tyckte väl att jag såg för stiff ut men hur långt får man gå?
I gränden som leder mot t-banan snubblar jag och faller på alla fyra.
”Excuse me” säger en kvinna, tippar på att hon är Ryska, och medan hon hjälper mig upp avläser hon min kropp lika flinkt som en synskadad vilken läser punktskrift. Hon smackar belåtet och mumlar något på Ryska.
”I have a tid att passa” säger jag, lösgör mig ur hennes drömmande men ändå hårda grepp och störtar ned till säkerheten i t-banan.
Någonstans utanför gymmet går jag lite fel, frågar en kvinna, hon är väl si så där en 70+ ungefär. Hon krokar genast fast mig med ett järngrepp. Hennes andedräkt är varm och luktar kaffe.
Damen trycker fast mig mellan sina jättetuttar och jag sitter fast som en kork i en vinflaska.
”Vill du följa med mig hem och dricka Kaffe?” rosslar hon i mitt öra med en röst som är svullen av den allra råaste åtrå. Hon har ju alldeles tydligt just druckit kaffe men den här rackaren vill ha mer, den saken är klar.
Peter, som står utanför gymmet och pratar med någon, ser min prekära belägenhet och drar loss mig ur kvinnans famn. Det säger ”Plopp!” när jag lossnar.
Peter skrattar när vi går in på gymmet. Själv är jag lite chockad men det här är en av baksidorna med att träna. Man blir objektifierad, jag upphör att vara en människa med känslor och tankar och blir reducerad till ett sexobjekt.
Men: Det är en av de smällar man får ta.
Kompis, det är bara att gilla läget. Är man som du och jag attraktiva gubbar så får man finna sig i dessa ”påhopp”. Gör som jag, slappna av och njut, snart är tiden förbi./Christer
hahaha… *torkar tårarna*
Sorry Täppas! Man ska inte skratta rått och roat åt då anständigt folk blir sexobjektifierade (oj, uppfann jag nyss ett ord?)… Men, man kan ju verkligen inte låta bli att skratta åt de bilder som du målar upp… Kunde jag rita så skulle jag ge mej på att föreviga de syner du just bjöd på. 😉
Jag har så många gånger häpnat, då jag läst din blogg, över hur många fantastiska och trevliga människor du möter på din väg igenom livet… Hur du kan gå eller åka någonstans och träffa främmande människor som bara är helt underbara och hjälpsamma. Hur du kan ledas rätt av personer som du möter för bara ett par sekunder eller minuter i livet… för att sen troligen aldrig mer möta igen…
Jag har undrat vad för magnet du har som drar dessa trevliga människor till dej…
Men, nu vet jag… dom andra kom i flock, ungefär som heinz ketchup… Och, jag hoppas att du får slippa den typen ett tag igen nu. 🙂
Tills vi möts igen, förståss… och jag ska krama dej med ränta för alla år som gått sen sist… 😉
(((kram)
Haha, undrar om det är helt sant alltihop;-) men tror som du att träningen och kanske de nya träningskläderna (fanns de under?) gjort susen och sen ser du lite stylish ut också:-). Maken här tycker du är fantastisk som inte bara sitter i en fåtölj;-). Vet inte om han menar att han själv skulle gjort det, får inget riktigt svar:-). Men kul med uppmärksamhet fast hoppas den alltid är trevlig. Jag lovar att jag ska leda dig rätt om jag nu skulle komma där promenerande, man vet aldrig, lovar att tala om vem jag är också då genast:-). Ha det bra, du är en snygg, spänstig och kul gubbe tycker jag:-)
Hej Monica!
Hur ska jag veta att du är den rätta, äkta Monica, om du kommer fram på gatan? Vi måste komma överens om ett hemligt tecken, typ en nejlika i knapphålet eller att du visslar på ledmotivet ur filmen ”Den tredje mannen”.
Allvarligt: H kom hem och sa att det där med Sextrakasserier var väl roligt men vad menade jag egentligen? Svarade ungefär: Varför är det på det viset att en man/gubbe antas bli glad och tacksam över uppmärksamheten medan en kvinna/gumma i samma situation förväntas bli kränkt och förbannad?
Den som kommer upp med ett bra svar på den kommer att få ett exemplar av min kommande bok ”Lenins Revben – under Kornhamnstorg”, när den kommer ut om ett par veckor.
Hej från
Täppas
Vet, har också tänkt på det där, hur vi ska känna igen varandra;-), vi måste ha ett hemligt tecken:-), får komma överens via mail, här kan många ta det och lura dig i fördärvet…men jag har guldlockar och t o m häromdagen fick jag komplimanger för mitt prinsesshår:-), nu säger alla tanter att det har dom också så passa dig:-).
Det andra, det är noll skillnad naturligtvis och gäller det barn och någon som är utsatt mer än andra, t ex inte ser så bra, så ska det bli livstid i någon källarhåla i Gamla stan. Och äckeltanter och äckelgubbar i övrigt ska ha samma straff och tycker de som kittlas och fnittrar har ett kränkande beteende också så de kan sitta av en tid och titta ut i källargluggen även de.
Och det är självklart att både man eller kvinna tycker det känns onaturligt med främmande människor trevande över sin kropp om det inte är läkarundersökning…den kan också vara nog obehaglig förstås. Men lite etik och vettigt bemötande mm har ändå fastnat hos flertalet hos dem.
Har du kontokorten kvar förresten?
Har du kvar den där boken om djur tror jag det var? Den skulle jag gärna vilja ha;-)
Var rädd om dig!