Havet rullar in, brisen får det lapptäcksaktiga parasollet att lojt fladdra och tankar glider som molntussar över en i övrigt tom och blå himmel. En Hund skäller och någonstans hörs någon försöka hitta en trumrytm som fungerar.
Det är sista dagen på stranden och dags att knyta ihop säcken. Det är väldigt många sevärdheter som vi inte besökt; husbåtar, Vasco da Gamas grav (fast utan själva Vasco vilken flyttats hem till Portugal) och en massa annat. Det är skönt att inte besöka sevärdheter. Vad ska man med en sevärdhet till? Säga vid hemkomsten att man minsann besökt både det ena och det andra, liksom leverera kvitton på att man varit utrikes.
Greven sliter upp mig ur funderingarna och säger att det är för jävligt om man ska skämmas över att vara västerlänning.
”Hur menar du?”
”Ja men du är ju så där vuxen-PK. Alla är liksom lika men min kompis som har en Afrikansk mamma och en Svensk pappa säger att jag är mer Svensk än han”
”Och?”
”Ja men fattar du inte, även invandrare har fördomar, och; varför är det ok för en Somalier att kalla mig för fitt-Svenne?” Greven börjar jaga upp sig.
”Nej men det är väl aldrig OK att vara dum” säger jag lite lamt.
”Och du tror att du inte har några fördomar” fortsätter Greven. Men vänta ska du få höra:
Det var en pappa och hans son som var ute och gick längs en väg. Pojken blev påkörd av en bil och hamnade på sjukhus. När Kirurgen skulle operera sa denna: Det här är min son.
Hur tror du att det kommer sig?”
Jag lägger pannan i dubbla veck och tänker att vad jag än svarar kommer jag att bli rökt. Jag försöker:
”Pappan som pojken var ute och gick med kanske var en styvpappa?”
”Ha! Ha! Ha!” frustar Greven ”Kirurgen var ju en kvinna!”
Det är lika bra att jag kastar mig i havet.
Han låter som ett trevligt sällskap er egen Greve:-). Uppiggande! Och insiktsfull!