Bakgrund: När jag som liten reste runt i Europa med pappa lärde han mig ett fiffigt knep. När det är väldigt varmt och man svettas floder förlorar man en massa salt. Detta leder till att man blir trött och hängig. Själva tricket är att man, medan man äter sin måltid på en Restaurang, passar på att skruva hatten av saltkaret, tömma en liten hög i handen och snabbt svälja ned med vatten.
När vi äter frukost på ”Temple Café” ber H mig att hålla ut handen. Hon fyller min handflata med något och hastigt sväljer jag ned vad det nu är. Smakar helt enkelt för jävligt.
Det var inte salt utan handsprit.
Efter en lång het dag står vi utanför Restaurang ”Klafouti” och väljer ut tre skapliga Humrar. De är så färska att de praktiskt taget blinkar. Ackorderar i all vänlighet om priset och då vi redan fått status av att vara stammisar och dessutom är vänner till strandpromenadens Kung, Harold, får vi ett finfint pris. Greven betackar sig för att sätta tänderna i dylika vidunder.
Efter en stund sitter vi inne på syltan och mumsar på grillad Hummer med Vitlök, Lime och lite Salt.
Mycket godare än handsprit.