DET ÄR MÅNDAG

Vindstilla, -10 och snön knarrar under vinterkängorna. Taxin som ska köra mig till Sundsvall är lite sen och när vi kommer fram kör han mig till fel adress, men hävdar, ja jag låter gammal, med ungdomlig tvärsäkerhet att det är rätt ställe. Lotte ringer och undrar var jag är. Jag ska vara i sändning om 4 minuter. Det börjar gå upp ett Liljeholmen för Taximannen och han kör runt kvarteret och lämnar mig vid den dörr där Lotte står och trampar.

Iförd full vintermundering gör jag puffen strax innan 09.00-Ekot.

Hagabagaren har levererat bullar med Vanilj och Blåbär. Vi fikar och diskuterar världsläget. Ove, tekniker , har läst om en Armbågsskytt på Cirkus som missat och satt en pil i fläsket på en människa. Lotte redogör, aningen skadeglatt, för att Gamla Stan enligt DN:s Stockholmsdel , är en glesbygd utan samhällsservice men är packat med turister. Det är någon stadsdelspolitiker som försöker göra sig intressant. Gnälliga människor är bland det värsta jag vet.

Och nu är vi inte i Gamla Stan utan i Västernorrland.

Det ringer om att de asylsökande som hamnat på taffliga campingplatser och som har50 metertill en snuskig toa kan uträtta sina behov sittande som Indianer på en tidning. Varför inte DN:s Stockholmsdel?

Janne från Piteå menar att trafikkaoset i huvudstaden hade kunnat undvikas om trafikanter och bussar använt kätting på sina däck. Lätt som en plätt.

 

Lunch med TM på ett Turkhak. Rapar lök och grillat Lamm när hon hjälper mig att handla innan bussen går åter mot Jättendal.

 

Chillar och softar, som Greven brukar säga, och läser/lyssnar på en riktigt bra resebok. Den är inte frustande hurtig utan känslig och full med dofter och levande tankar. Boken heter ”Indiens kämpande Kerala” av Sören Sommelius.

Det är dit vi ska när jag sänt färdigt mina två ”Ring P1”-veckor. 30 miljoner människor bor på en yta stor som Skåne och Småland. Mellan 7 och 8 hundra människor lever på var kvadratkilometer vilket kan jämföras med Härjedalen där det bor knappt 1 person på samma yta.

Vasco da Gama, Portugisen som kom till Kerala i slutet av 1400-talet, började med att borda ett lokalt skepp och genast lät hugga av öron, näsor och händer på besättningen. Vasco da Gama förefaller ha varit en mycket trist typ.

I Kerala lever Hinduer, Kristna och Muslimer sida vid sida och utan att bråka om vilken gud som är störst, bäst och vackrast. Dessutom är området kommunistiskt styrt och kastsystemet delvis oskadliggjort.

Man odlar ris, Cocos och kryddor. Peppar, Kanel och Kardemumma.

Ingen snö, inga snöplogkanter men Korna bajsar förstås var som helst fast inte på DN:s Stockholmsdel.

Inte har de ”Ring P1” heller.

Skriv gärna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.