Luften är vårlik, som en dag i början av mars med dagsmeja, när Urban och jag klafsar ned i de oplogade gränderna, förbi ”Zum Franziskaner” och vidare över Skeppsbron mot Djurgårdsfärjan. Promenaddags.
Inne i färjan är det elda-med-björkvedvarmt, det luktar blöta kläder och en stor grupp med dagisgluttar vallas av sina fröknar/förskolepedagoger. Förmodligen är de på väg till Skansens Julmarknad. Ett barn gråter men blir vederbörligen tröstat.
”Annars då?” undrar Urban när vi bänkat oss.
”Jo då” säger jag ”Men i år är jag utmobbad från Gamla Stans Levande Julkalender.”
”Jasså?”
”Tja, när man fått DN:s ledarfatva i hälarna är man väl ute i kylan hos de rättrogna” mumlar jag och fortsätter:
”De har tagit in Mark Levengood istället.”
”Men han bor väl inte i Gamla Stan?” invänder Urban.
”Nej, men han är väl liksom…” Jag trevar efter en fortsättning men hittar ingen.
”Men han är SNÄLL!” utbrister Urban och får ett skrattanfall så präktigt att Djurgårdsfärjan håller på att kantra.
”Ja jävlar!” frustar han och fortsätter att skratta. Han torkar lyckliga tårar. Han har verkligen kul.
Det är ju alltid roligt när man får glädja någon.
Gångvägen runt Djurgården är både plogad och sandad. Urban beskriver hur snön ligger på träden. Vi stannar för att lyssna på en Kråka och tystnaden.
”Har du läst den där julnovellen av Heinrich Böll?” frågar Urban. Det har jag inte men han berättar mer än gärna.
”Jo det är en familj som ska fira jul med dess farmor men när julen är över och familjen ska resa vidare börjar farmodern att yla. En mycket insiktsfull doktor tillkallas och denne säger att den gamla kvinnan låter så där för att hon inte vill att de ska sluta fira jul.”
”Jaha?” stoppar jag in. Urban berättar vidare:
”Familjen får alltså stanna och de tvingas att fira jul varenda dag. Till slut börjar de hata Änglaspelet som viskar sitt djävulska : Frid! Frid! Frid!”
Jag ser och hör bilden framför mig och Urban tillägger:
”Den novellen kan ju Mark läsa.” Och så börjar han toksskratta igen. Han gnäggar som en euforisk Häst.
Detta leder över till att jag berättar om en ”Facebook-grupp” som heter ”Det finns inga hästar”. 97 000 som lajkar och hela grejen är är att hästar egentligen bara är en illusion. Det finns helt enkelt inga hästar. De som tror att det finns hästar lurar bara sig själva.
”Kul” säger Urban.
Jaså får inte du vara med i lucköppningen? Det var ju trist. Förlängde inte DN heller när de ringde och ringde igen och igen, vi är lite otrogna där och växlar halvårsvis med SvD:-), tills vi ledsnar på den och återgår till DN:-), mycket läser jag här också men lite trevligare är det med pappret i handen. Tänkte ta en tur till Gamla stan och se Roland Svenssons utställning på Österlånggatan tror jag den är, han var gift med min mormors syster, de är ju döda nu allihop men hans tavlor lever. Och kanske jag ser dig i snöyran också, ha en bra andra advent i den fina sagostämningen som det blir med tjocksnön på taken där:-), är inte så ofta den hinner ligga kvar.