Drottninggatan dignar av julbelysningar och affärspynt när Jullan och jag går till Publicistklubbens möte på Kulturhuset. Det biter i kinderna och gatan är glest befolkad.
På Café Panorama, 5 trappor upp är det fullt ös. Godmodiga journalistpensionärer sitter bänkade vid något yngre kollegor.
Ämnet för kvällen är medias bevakning av Sverigedemokraterna. Bra eller dålig?
Stina Lundberg Dabrowski, PK:s ordförande,leder debatten och på podiet finns Lena Sundström, TV4 och författare till boken”Världens lyckligaste folk”, Björn Häger, journalist och författare, Ehsan Fadakar, chefredaktör för Siten Nyheter24.se och Linus Bylund, J. Åkessons pressekreterare.
Tidigare har ”det funnits en beröringsskräck och en ”Sopa under mattan”-mentalitet bland journalister men nu blir man närmast besviken om inte Åkesson kommer till intervjun med ett Järnrör” är ett citat. Några menade att det är att spela på SD:s mentala planhalva om man pratar om ”Invandringsproblem”. Däremot finns det gnissel med integrationen, bostadsbrist, arbetslöshet och ökade Klassklyftor. Många känner sig marginaliserade, svikna och utanför. De tyr sig till SD och det oavsett om journalisterna gräver fram det ena liket efter det andra.
Alla var väldigt vältaliga och Bylund var, inte särskilt överraskande, truligt förorättad.
Att SD är rasistiskt kan vem som helst läsa sig till på deras hemsida men den förvirrande sanningen är att deras siffror stiger i takt med alla avslöjanden. Förklara det, den som kan.
Efter debatten kommer Stina fram till mig:
”Jag är förbannad på dig, Täppas, men nu minns jag inte varför…. Jo! Det där du skrev om Lars Vilks. Det var verkligen dumt.”
”Men missbrukar inte Vilks yttrandefriheten?” försöker jag.
”Det hör inte hit. Det du skrev var osmakligt.” Jullan skruvar besvärat på sig. Hon tycker inte om konflikter och var dessutom den första som varnade mig för att publicera den där debattartikeln.
”Fast det vore bra trist om alla var överens” säger Stina tankfullt.
Stina och jag skiljs som vänner eftersom hon önskar mig välkommen tillbaka och förefaller mena det.
Gafflar lite med Lena Sundström och med Ehsan.
När vi lämnar Kulturhuset står Linus Bylund ute i kylan, med Sergels Torg i fonden, och röker. Han verkar trivas med att vara ute i kylan.Det kanske värmer honom.
Själva längtar vi hem till stugvärmen och det efter en intressant kväll på Publicistklubben.
Var det så dumt? Skrivs det inte väldigt mycket dumt på hans blogg också? Och det bästa av allt att det blev lite tyst ett tag på och om karlen, beror kanske på att det finns annat som upptar journalisterna nu.
Och fy så kallt det är! Klä på dig ordentligt:-)