”Hummer var så billigt på norra Island att de slängde dem efter oss. Vi var tvungna att köpa rätt löjliga Vikingasköldar i plast på en turistshop för att freda oss.”
Det finns i huvudsak två sorters turister. Sedan finns det förstås de turister som inte vill vara turister. De berättar hela tiden hur de klivit iland på en Grekisk ö, som första besökande sedan Odysseus, och hur som Hövdingen slaktade byns stiligaste tupp, kokte den i det lokala vinet och serverade den medan ortsbefolkningen helt spontant uppförde sina traditionella danser.
Turister som inte vill vara turister är så fjantiga att vi lämnar dem.
”Hur var det på semestern? Toppen, det fanns inga turister dit vi for.”
De två huvudgrupperna är annars de som vill ha fint väder och må bra. Den andra gruppen är den som vill ha dåligt väder och må bra?
”Vi satt insnöade i en liten kiosk på Grönland. Han som hade kiosken drack en hel del sprit och våldtog min fru ett antal gånger. Men det måste man ju förstå, det ligger i deras kultur.”
Själv känner jag mig lite puckad när jag som blind besöker en Geysir i 20 iskalla sekundmeters vind. Ändå stod det där en del väl påpälsade turister tillhörande grupp 2 och plåtade så det stod härliga till. Men vad gjorde jag där.
Det är bara idioter och grupp 2-turister som besöker Island i november.
Stället är inte gjort för folk vid den tiden. För så vitt man inte barrikaderar sig i tjocka överbelånade hus och i bilar som väger 5 ton. De Isländska servitriserna är skygga som Gazeller, utom de som charmtränats på turisthögskolan i Köpenhamn.
Det som står i de allra mest inbilska turistguideböcker är att den bästa maten alltid serveras på de stora och dyra hotellen. Vilket skitsnack. Maten är medioker och det är där Gazellerna trycker i sina hörn.
Unga framåt Islänningar startar bra grejor och jag har aldrig ätit en sådan vidunderlig Fisksoppa som den i Ísafjörður.
Den som lagade Hummersoppan som hade en doft av rutten Hummer i Akureyri borde däremot slängas i någon fors. Fortfarande tre dagar efter intaget av soppan är jag väldigt magsjuk. Varför jag åt den? Jo men jag tänkte att ibland får man bjuda till om man ska kunna närma sig infödingarnas mat.
Det jag lärt mig nu är att man ska ta det mycket försiktigt med deras vidriga röror. Dessa maträtter kommer från en tid då de var väldigt fattiga och åt vad fan som helst för att överleva.
Men vilka genuint trevliga människor vi mött. Spontana möten och andra mer planerade. På Island finns, bland den bitande kylan, en härlig värme.
Men faktum kvarstår: Det är bara idioter som reser till Island i november och jag är en av dem.
Haha, intressant reseskildring! Tänker på din mage men kommer inte på något du kan rensa den med just nu. Hemma igen tycker jag du ska kolla upp den, kan vara någon isländsk amöba:-) eller salmonella kanske? Bäst du åker hem nu men förstår att på ett sätt har det varit värt alla umbäranden på ett annat sätt icke:-). Åk hem medan planen fortfarande landar där så ni inte blir kvar för alltid. Sköt om er!
Hej Monica!
Väl hemma var det första jag gjorde, satt på en kastrull med Malörtsté. Smakar gräsligt men är väldigt bra mot grymma magåkommor.
Det var en kul resa och roligt att du ”följt med”.
Hej från
Täppas
Malört var nytt för mig, brukar dricka kamomill mot allt, fast det är rätt milda grejer:-). Kanske det blir en mor-dotter resa någon gång i framtiden, dottern är intresserad och även jag om än något tveksam men tycker valsafari låter spännande. Å andra sidan känns det som jag redan varit där nu:-). Ha det bra!
Hördu Teppas. Första gången jag besökte Island var i november. Det är visserligen 30 år sen, men jag minns det mycket väl. Maten var inge vidare på Island på den tiden, men numera kan de laga tidernas gourmetmat, du måste ha besökt helt fel ställen? Och jag hoppas du ändå lade dig i nån heitur pottur och njöt av att det var kallt om nosen men skönt runt kroppen. Jag minns barnen som simmade i den ångande bassängen och lärarna som gick på bassängkanten och höll efter dem, själva iklädda tjocka handskar och skinnmössor. Det är ju faktiskt ALDRIG bra väder på Island, så det gör detsamma om det är november eller nån annan månad. Tjo på dig, från en annan idiot, alltså.
Hej Christine!
Missförstå mig rätt, som man säger, jag älskar Island, fast just när man ätit något dåligt och blivit sjuk så hatar man, idiot som man är.
I Isafjördur åt jag den absolut bästa fisksoppa jag ätit. Och även någon fisk jag inte vet namnet på. Med grönsaker, vitlök, koriander och andra örter. Toppen helt enkelt.
Men jag skulle aldrig ätit den där unkna Hummersoppan i Akureri. Det luktade unket, smakade som att suga på en svettig hästfilt och var förmodligen gjord på skämda hummerskal.
Men herregud, det var också en erfarenhet.
En fin resa!
Åk dit du igen!
Hej från Täppas
Jo, jag har varit där två gånger efter den första, och jag älskar Island. Skulle när som helst åka dit igen! Om jag hade pengar… som Terje sjunger i Spelman på taket. Ett annat ställe jag skulle vilja åka tillbaka till, men det blir ännu dyrare, är Patagonien. Jag tycks älska karga landskap! Kanske man blir sån när man bor i Finland… I Patagonien åkte vi buss tvärs över stäppen, från Galliego till glaciärerna i väst, strax norr om Eldslandet. Vi bodde på Estancia Helsingfors, vid Lago Viedma. Vid denna sjö, Sydamerikas näst största, låg också Estancia Nidaros och flera andra danska, finska estancior. Man undrar hur i h-e de hittade dit, nordborna, i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet? Underbara landskap.
Den som äter snuskhummer får stå sitt kast
Eller, för att citera en hälsingepoet:
Det finns inga dåliga väder, bara en massa dåliga ordspråk.
Tack för reserapporterna! Island skulle jag verkligen vilja uppleva. Men jag väljer nog bort hummern…
Tack Bia för ett strålande nytt ordspråk! Det skall jag använda.
Åhh så man kan bli sjuk. fy fan vad Ni suger av varandra, sluta vara så vänliga…
Förmodligen så är jag intressantare än Täppas ser bättre ut antagligen kanske bättre ”whriter” ser mig själv som en författare men vill inte vara det för att livet är mycket intressantare…