Felix återvänder. Han har färdats upp till en gammal radiostation, en relik från Kalla Kriget. Snöplogkanter så det räckte och blev över. Raviner och lömska stup.
Själv har jag sovit. Det är något med kylan. Den äter sig fuktig in bland alla kläder. Trivs bra under duntäcket.
Det här Ísafjörður går mig på nerverna. En gång i tiden älskade jag gudsförgätna hålor men jag är inte längre så säker.
Vi knallar tillbaka till samma krog där vi åt lunch. Fortfarande väldigt trevligt, okonstlat och en brakmiddag på Plonka, ja fisken heter så, kostar inte mer än 350:- inkl. äppelkaka och vispgrädde, för oss båda. Jag ber servitrisen att kyssa kocken, så gott är det.
Imorgon ska vi färdas c:a 8 timmar med bil, Felix vid ratten, till Akureyri. Bävar.