”99% of all things are closed during this season” upplyser den muntre receptionisten.
Vi har fortfarande 1% chans att hitta på något. Ett par telefonsamtal senare kommer en kvinna och levererar en 4-hjulsdriven SUV med ordentliga dubbdäck. Ute är det snorhalt.
Vi färdas genom en lång tunnel under ett berg och kommer ut vid en fiskehamn. Havet klafsar vildsint mot bryggorna. Där hänger fisk på tork och inne i fiskindustrins lokaler står Asiater och Polacker och filéar fisk. En bitande gråkall vind får skelettet att skallra på hamnplan men vi blir genast vänner med Jens, en tvättäkta fiskare. Han berättar om fisket och om sina Getter, vilka han har bara för nöjes skull.
Vi återvänder till Ísafjörður och går in på en tämligen vardaglig sylta. Men vilken Fisk- och Skaldjursoppa. Den är så himmelsk att jag inte tror jag någonsin smakat en så god soppa. Ändå är den billigare än en dagens på Tempo.
Felix vill handla en Ylletröja och lotsar mig genom den ena butiken efter den andra. Överallt spelar de deprimerande Islandspop, jösses vilket svårmod, och jag är så kissnödig att jag håller på att gå upp i limningen. Biträdet som assisterar Felix är så fruktansvärt långsam att en snigel framstår som en Formel 1-bil.
Felix fortsätter med en biltur medan jag drar mig tillbaka på rummet för att slå en båge och kontemplera.
Vackra bilder! Och möjligen skulle maten locka här:-), den verkar god! Vilka kontraster du får uppleva, först detta och snart lite mer folk i Indien. Där har en väninna med make (forskarpar inom medicin) levt en längre tid och överlevt. Men hon har inte berättat så mycket men de var väl så privilegierade så kanske det inte var så stor skillnad mot KI-livet här.
Ska absolut köpa Allas:-), ha det fortsatt bra!