Felix sänker rösten till ett förtroendeingivande brum:
”My Father have had a little heartattack this morning, 5.0 on the Richterscale, and that means that ve can´t check out before 16.00.”
“Noo problemur ” säger Receptionisten.
Det är över huvud taget väldigt lite problem på Island. Dessutom är det nära till allt.
Puben där Islandskonstnärer och författare sitter, ligger bara runt hörnet.
Samtalar med Midori, som arbetar på den Japanska ambassaden. I min sönderlästa hjärna är hon en personlighet i någon av Murakamis böcker.
Vi pratar med chefen för Islands Vänsterparti som sitter i Regeringen tillsammans med en, huvudsakligen Socialdemokratisk, koalition, hennes älskare och en tjej som är Jurist vid Regeringskansliet.
Somnar i hotellsängen medan Felix fortsätter. Jesus, min pojke är underbart dålig. Han satt, medan jag snarkade, nere vid hamnen med en snubbe från Brasilien och halsade en pava rödtjut.
Pappa upp i dagen.
Vi småspringer i duggregnet till flygplatsen. Stannar och drar efter andan utanför en Strippklubb.
”Jag har en kompis som gick på bordell i Spanien, guidad av sin pappa” säger Felix tankfullt men där går fan i mig gränsen för mitt föräldraansvar.
Det är ingen säkerhetskontroll vid inrikes flygplatsen, man skulle kunna ta med en atombomb i handbagaget och inflygningen till Ísafjörður
sägs gå mellan ett sådant smalt bergspass att planet måste gå in vertikalt. Men det är förmodligen en skröna som så mycket annat på Island.
Felix beskriver skymningen över havet, de snöklädda bergen och himlen som blixtrar i rosa.
”Det här” säger Felix ”är Världens Ände”.
Intressant! Fint med snö! Lite öststatsfeeling kommer, är det inte ryska som hörs:-) och tänker på bebyggelsen, lite som Sveriges orter bortom allfartsvägarna. Glad du är en sådan ansvarsfull far, finns exempel som slutat illa i den typen av hus. De hamnar i sjukvården sedan och då säger sonen att fadern lurat in honom och inte tvärtom.
Ha det fortsatt gott!