En Boing 747 går som en hiss genom rymden och Felix och jag kliver av på Keflavik, tar flygbussen in till stan och försöker vara så närvarande som man är när man flugit ifrån sin själ. Det är lite kallt och luktar som när man åker på sportlov. Snö.
Islänningarna på bussen säger:
”Hurr Murr, Burr Burr och Hurr Burr.”
Frågar Felix hur det ser ut längs vägen och han säger:
”Som i Nevada, en jävla massa ingenting, fast kallt”
Efter 40 minuter dyker det upp Arkitektritade villor. Det är hus som Islänningar köpte för pengar som inte fanns och som nu står tomma.
Hotellet ligger vid huvudgatan. Allt är mycket stilla. Vårt rum är stort som en garderob men sängarna är sköna. Liksom väldigt Vulkaniska och kuddarna är mjuka, förmodligen fullproppade med Ejderdun
Middag nedåt hamnen. Felix hugger in på grillad Marulk med Svartrötter medan jag föredrar Röding med en väldigt kryddig och god Hummersallad.
Vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt sitter jag på en bakgård tillsammans med en Islandssnubbe som vill låna min pipa för att röka mycket väldoftande, geotermiskt odlat?, gräs.
Svenska och Isländska Hästflickor hänger som prydnader i en julgran på Felix.
Det är en fin kväll i Reykjavik, Island.
Härligt med en uppdatering, äntligen. Som jag har väntat.
Isländska är ett svårt språk. Och, efter vad jag fick lära mej för många år sedan så är det språket det våra övriga språk i norden härstammar ifrån.
Min häst, som är en islandshäst heter Oskadis. Hennes namn betyder Önskans gudinna.
Fortsätt att ha det toppenbra på sagornas ö.
Kram
Ha det så mysigt, där har jag aldrig varit, bara funderat om man skulle ta en tur. Kul om du berättar mera. Och här i Sverige finns också många hus som är köpta för pengar som inte finns, det har inte kraschat ännu bara.
Så gott det ser ut med maten, läckert! Må så gott!