Tunnelbanevagnen kränger, det är packat med människor och Greven, H och jag är på väg till Skogskyrkogården med en kruka Ljung och ett ljus.
”I telefonkatalogen står alla dödsdömda i bokstavsordning” skriver Bruno K. Öijer någonstans och även om det idag snarare är i Hitta.se och i Eniro man finner alla som en gång ska segla vidare, är det oavvisligen sant.
Vid Skogskyrkogårdens T-banestation är det en trängsel värdig ett derby mellan Djurgården och AIK. Folk överallt och det är lite svårt att hitta den där rätta andaktsfulla stämningen.
Någon tränger sig så illa att tumultet är nära. Situationen är sprickfärdig men det är ingen huligan som beter sig utan en liten vassnäst dam med grå hårknut, vindtygsjacka och ryggsäck. Hon ger fullständigt fan i att hela Stockholm är på plats. Hon ska fram och ger den individualistiska nutidsmänniskan ett ansikte.
Men inte ens hon har Evigt Liv.