Himlen är raggsocksgrå, temperaturen ligger på ett par plusgrader och den lilla perrongstumpen i Gnarp är hal och opålitlig som en psykopatisk bedragare. Anders har kört mig från Jättendal, ställt mig på perrongen och säger att nu står jag bredvid en dam som också ska med X-tåget.
Damen i fråga är bördig från Gnarp men numera boende i Hedesunda, Gästrikland. Vi börjar, vad annars, tala om radio.
”Lotta Bromé, hon är bra hon” menar kvinnan ”Lotta sitter inte och skrattar medan hon pratar.”
”Ja, det har du rätt i, i många kanaler, särskilt de privata, gnäggar de hela tiden som ystra Hästar.”
”Men varför?” undrar hon som vore jag någon slags Dr. Radio.
”Tja” funderar jag medan jag suger på pipan ”De tror kanske att de entusiasmerar lyssnarna med sitt skrattande men själv känner jag mig bara exkluderad.”
”Just det, skratta kan man göra själv om man nu tycker att det är så roligt.”
I Gävle hjälper Hedesundakvinnan mig att hitta rätt tåg när det är dags att byta. Hon är mycket rar och vi är helt överens om att det flabbas för mycket i radio.
Sitter hela vägen mellan Gävle och Stockholm och lyssnar på Tomas Bolme när han muntert medryckande läser Jan Guillous senaste ”Dandy”. Det är de där Norska bröderna, de från ”Brobyggarna” och deras väg in i 1900-talet, vetenskapen, konsten , politiken och sexualiteten. En av bröderna, Sverre, konstnären, är homosexuell och det på den tiden det var klassat som Sodomi och var straffbart. Allting går dock, som i en skojig pojkbok, som på räls.
Greven möter i Stockholm och vi tar oss, utan att passera Gå, till restaurang Formosa på Kornhamnstorg och slår oss ned vid varm och kryddstark Nasi Goreng.
Smälter maten hemma på sängen. Rattar runt bland Stockholms alla radiostationer och nog skrattas det. Många studios verkar fyllda med lustgas och kokain för varför garvar de när de inte ens säger något kul?
Jag instämmer till fullo!
Det garvas en hel massa, mellan flertalet personer samtidigt, i radio numera.
Och, det är väldigt sällan medryckande och inspirerande att lyssna på, och alltför ofta avtändande och irriterande.
Skratta ska publiken göra!
Och, det gör den inte!
Häromdan hörde jag, då vi åkte hem ifrån en gård som vi vaktar djuren på då ägarna är bortresta, hur det pratades i ett radioprogram om nån tjej som skrattat då hennes pojkvän friat till henne, och det pratades om när och om det är fel läge att skratta. Dom testade dessutom olika skratt på nån i nån form av panel i studion. Och, allt blev bara en massa oväsen… och jag stängde av radion.
Och, i förmiddags, då vi var på väg till redan nämnda gård, så flabbades det hej vilt, och jag fattade totalt noll av vem som sa vad, och varför i hela friden det skrattades.
Vad många trevliga människor du träffar, Täppas!
Och, vad många människor du lämnar dina underbara avtryck hos!