Det luktar vår men man ska inte luras av blötsnö som kvällsfryser. Det är höst och jag trippar över gården, på krasande vattenpussar, som en gubb-Bambi.
Funderar över detta med Landsbygdskultur, vad fan är det?
Igår kväll i Sundsvall; Södra Norrlands Publicistklubb hade möte med paneldebatt. Marken mellan Mitthögskolans byggnader var frusen men inne i Journalistlinjens hus var det varmt och den pressetiska debatten var intim som samtalet i ett personalrum på ett trivsamt företag.
Där var Pressombudsmannen, Journalistens (Journalisternas facktidning) chefredaktör, Eva-Lena som är SR:Norrlandschef, Torbjörn von Krohn som doktorerat på pressetik och jag.
Lotte, ordförande, hade gjort jättegoda smörgåsar på mjukt tunnbröd och lokalen var så liten att det inte behövdes mikrofoner. Ett 40-tal åhörare var bänkade och Maria och TullaMaja satt tillsammans. Sundsvalls Tidnings Chefredaktör Mats Åmvall var där och Lottes man, massmediaprofessorn Lars Nord spann som en katt. Marcus, nyhetschef på tidningen ”Ångermanland” ledde debatten.
Det offentliga samtalet slingrade sig kring vad som är ”Allmänintresse” till skillnad från varsamt refererande av nyheter, ja det var underbart Jounalistnördigt, och jag kände mig som Svarte Petter. En skandalomsusad programledare för ”Ring P1”vilken blivit uppläxad av DN.
Handlar på hemvägen skinka och juice på Statoil i Gnarp. Travar av chips, lukten av grillkorv och någon som köper en Trisslott. Kvällen är blötsvart.
Ny dag och marken är beströdd med ett tunt lager frasig nysnö. Trippar lite ängsligt runt byn. Varje steg kan vara en dödsfälla.
Mot kvällen tränar jag med Maria på ”Kulturstjärnan” i Gnarp och gymmets hårdrock studsar mot buggkursens svensktoppshits. Det är väldigt långt från Publicistklubben i Sundsvall (5 mil norrut)men det är lika fullt också kultur.
Människor gör saker tillsammans och kom inte och säg att det inte finns Kultur i Norrland.