Ligger vaken ända fram till att sopbilarna vaknar, skakar på sig och börjar rumstera om i gränderna. Kan inte låta bli att lyssna färdigt på Arnaldur Indridasons ”Den kalla elden” som Pale Olofsson läser. Trots att berättelsen handlar om ett 60 år gammalt brott är den hur spännande som helst. Erlendur Sveinsson, som själv förlorade sin bror på fjället när han var liten, ligger i en sovsäck på jordgolvet i det öde föräldrahemmet och grubblar över vad som hände Matildur.
En bra stämningsintroduktion till Felix och min resa till Island om ett par veckor.
Börjar lyssna på Håkan Nessers ”Styckerskan från lilla Burma”, som han själv läser, men kommer inte in i boken innan jag måste iväg och uträtta ärenden. Springer ihop med Håkan Nesser i Tyska Brinken och vi pratar om Isländska deckare. Han var där för ett tiotal år sedan och hade något slags inspirationsseminarium.
De Isländska författarna sa att det inte gick att skriva kriminalhistorier från Island, att det är för litet, men Indridason och några till har verkligen bevisat motsatsen.
Tänker, när jag fortsätter ned längs gränden, att Håkan verkligen är en trevlig prick men så sägs det också att det bara är när han eller Kerstin Ekman pryder omslaget på deras förlags boktidning som det inte blir bråk. Ingen känner sig då förbigången och tjurar. Alla älskar Nesser och Ekman.
Det är öde på gymmet. Peter, jag och musiken. Det är allt. Svettas floder iförd en T-Shirt som bloggens kron-kommentator Leo sänt mig, och känner mig stel. Peter kallar mig för ”Gubbstrutt” och skrattar.
Vid receptionsdisken hörs så ett väldigt kvittrande. Det är Karin med håret Mannerstål från TV4:s inredningsprogram. Hon ska delta i ett Zumba-pass. Känner på hennes hår. Det är som två rivaliserande Kråkbon. Känner också på hennes häck. Hon är stolt över den och vill gärna att man ska klämma när hon är lite på snusen. Det är hon inte denna dag men det går bra ändå. Det är en sådan där rumpa som de startar krig för.
Handlar på hemvägen två Rödingar hos Gamla Stans Fisk vilka jag fyller med Schalottenlök, Dill och kryddor. Glömmer smör. Helvete också men det ska nog bli bra ändå.
Planerar att fortsätta lyssna på ”Styckerskan från lilla Burma”.
En dag i en gubbstrutts liv är till ända.
Härligt gubbstrutt! Nu blir det röding och rumpa även här! Hälsa Gudalandet!
Du är rolig du Gubben, garanerat fulgubbevarning. Men det gör inget, njut.
Så ni har sophämtning i Gamla stan, det går framåt, för några hundra år sedan fanns det nog inte där utan allt kastades ut på gatan. Sedan hörde jag att torrdassen i stort sett är borta, börjar bli beboligt. Precis nästan lika bra som på söder. Några hundra år är ju inget i ett världsligt perspektiv.
Trevligt för dig att få komma till Island, ” ma Fame” vill också att vi åker dit någon gång. Ma Fame är där ganska ofta i jobbet och hon är överförtjust. Det måste vara landet ty värdens bästa gubbe bor ju på söder.
Livet är fullt med överraskningar, i morse vaknade jag upp med att det låg en skönhet i grabbens säng, själv låg han på en madrass på golvet. Det visade sig vara hans syster Dela som kom från London. Hon är här på ett kort besök, hon jobbar som mannekäng mm och verkar vara på G. Vi minns ju skönheten från Etiopien eller Somalia, lika tjusig.
Nu laddar vi för helgen Täppas, skall bli kul. Först skall vi dock ha en kick-off med jobbet, Fler bollar i luften, Lennie&Shifs, sen bär det av.
ha det
”Bloggens Kronkommentator” haha! Suveränt att du gör lite reklam för min grusbil där uppe i Huvudstaden. Kram på dig gubbe! 🙂
Ja du Täppas! Spelar ingen roll vad käringarna säger, men visst är det lite roligt att bli klämd på rumpan? Den dagen kommer när ingen, absolut ingen, är intresserad av att nypa en lite, så det gäller att ta vara på stunderna. Och när stunden har kommit så gnäller de om att ingen ser de längre. Se men inte röra har aldrig varit min melodi