Regnet piskas ned och runt i gränderna av en vildsint vind. Jag förser mig med ett av Felix gamla golfparaplyer, det är så stort att man skulle kunna öppna ett kafé under det, och tar sikte på gymmet. Fredagsrodden hägrar. Knuffas ned genom gränderna, fastnar mellan lastbilar och plaskvåta uteserveringar.
Fäller ihop paraplyet, går in under T-banan, förbi spärrarna, alla vinddrivna Öststatare som svettiga och blankslitna suger på stinkande cigaretter medan två ädelsvenska fyllon svajar med armarna om varandras axlar i det att de sjunger med i ”Yesterday” framför en dragspelande gatumusikant.
Det är Sverige en fredag i september 2012.
Kommer ut på Riddarfjärdssidan, fäller upp paraplyschabraket och stretar mot Söder. Vinden är obarmhärtig. Jag får hålla emot av alla krafter. Det är vinden eller jag. Vinden vinner.
Som en Gubb-Mary Poppins stiger jag mot skyn, kastas än hit än dit och fötterna är nära att slå i kronorna på Stadshusets tak. Kungsholmen alla tjänstemän skyndar in genom sina portar med kassar fulla av fredagsmys. Centralen långt där nere är en febril Myrstack. Pendeltåg och tunnelbanor proppas fulla med människor. Alla ska hem.
Driver bort mot Östermalm just som Jan Guillou kommer ut från Östermalmshallen med en påse väldigt fina Kalvkotletter. Inget konstigt med det men lite förvånande är det att se S-märkta ministerämnen bära hem kassar fulla med Ostron, Svenska Flodkräftor och Bretagnska Ostar.
Vinden vänder och slungar mig över Gamla Stan och upp mot Söders höjder. På Medborgarplatsen trängs mediaeliten. Sissela Kyle, Stå upp-komiker i parti och minut, Evorna,TV3-chefer och krönikören Bengt Olsson trängs med luvförsedda Thåström-look alikes samt Söder-wanna be:s. De är alla på väg till Söderhallen för att köpa sig något gott. Det är ju ändå fredag.
En ny kastby sveper mig mot Hornsgatans mynning och jag landar vid syltan ”Aqvavit” och bara några meter från mitt gym World Class.
”Var det besvärligt att gå hit i det här vädret?” undrar Linda som tar hand om mitt våta paraply och ger mig ett Varmt frottebadlakan.
”Inga problem” säger jag och ställer upp mina blöta sandaler på skohyllan.
Ett par timmar senare går jag nygymmad och ordentligt bastad, förmodligen skär som en gris , tillsammans med Peter tillbaka mot Gamla Stans tunnelbana. Han håller i paraplyet och så stark som han är lyfter vi inte.
Går in på Munkbrohallen och snälla Babs hjälper mig att handla för kvällen. 3 decimetertjocka skivor Oxfilé , Bakpotatis och Surdegslimpa blir så dyrt att jag måste trycka på kreditknappen, men vad fan, det är ju ändå Fredag.