Det är hur kul som helst när Felix följer mig till S:t Görans sjukhus och det årliga blodfettsprovet.
Varhelst vi går i den väldiga Sjukhusborgens korridorer störtar det fram flickor i Felix ålder och frågar honom om de kan hjälpa till. Jag gläds med honom, har själv varit ung och det där är en härlig tid.
Mahin som sticker mig i armvecket är snabb som en dansande Dervish och efter sjukhusbesöket kröner vi utflykten med en omfångsrik Turkburgare i Hötorgshallen.
Den tiden är förbi när kvinnfolket störtade fram, eller hur? vi får leva på minnen. Nu kommer knappt hunden fram och hälsar.
Men det finns annat i livet, enduro till exempel eller en bra bok. ”Skära för Sten” av Abraham Verghese är inte helt fel.
Sitter och surfar runt på volontär jobb och landar på Togo, kanske kan vara något för en levnadserfaren man som jag eller vad tycker herrn.
Nu har jag vattnat blommorna och tänker gå och träna i Eriksdalsbadet.
Håller med dina beundrare om att Bloggen håller måttet, fortsätt så.
Men Christer!
Inte ens hunden kommer fram…..jösses, du som har en sådan stilig flickvän.
Och så Togo på det. Långt borta.
Fast jag kommer väldigt gärna och hälsar på i Togo.
Annars lär ju Kina vara ett fint ställe för Silverrävar.
Hej från
Täppas